Lokalisering – principer och markanvändning

Kommunernas översiktsplanering ger goda möjligheter att lägga grunden för en planering som bidrar till en utveckling mot målen om ett tillgängligt transportsystem, minskad klimatpåverkan och minskad energianvändning. 

Hur kommunen väljer att styra lokalisering av bostäder och verksamheter har betydelse för det framtida trafikarbetet på kommunalt och statligt vägnät. Om vi kan ersätta korta bilresor med kollektiva resor, gång- och cykel och öka deras andel av trafiken ger det positiva konsekvenser för energieffektivitet, miljö, hälsa och tillgänglighet. Det handlar också om att flytta över gods från väg till mer energieffektiva transporter på järnväg och till sjöss.

Dagens bebyggelsestruktur förutsätter, och gynnar, i stor utsträckning biltrafiken. Gång-, cykel- och kollektivtrafik som är lämplig vid korta avstånd och hög befolkningstäthet missgynnas ofta. Efterfrågan på bättre och snabbare resmöjligheter har mötts av nya investeringar och förbättringar i väginfrastruktur. Det ökar i sin tur möjligheten att bo på längre avstånd från arbetet. Verksamheter och bostäder behöver lokaliseras så att goda förutsättningar skapas för minskat res- och transportbehov samt för överflyttning av bilresor till kollektiv-, gång- och cykelresor.

Både bostäder och arbetsplatser bör lokaliseras på gång- och cykelavstånd, antingen till målpunkterna eller till en attraktiv och välförsörjd knutpunkt för kollektivtrafik. I större städer bör lokalisering ske i centrum eller stadsdelscentrum med god tillgänglighet till service och kommunikationer. På mindre orter bör lokalisering präglas av en effektiv markanvändning i centrala eller stationsnära lägen. Det krävs för att andelen kollektivtrafikresor ska öka och bilresorna minska. Och för att en långsiktigt hållbar regionförstoring med en bas i kollektiva färdmedel ska bli verklighet.

En högre koncentration av service, handel, möteslokaler och kontor i ett stadsdelscentrum skapar förutsättningar för en levande stadsdel. Det blir en mötesplats med ökad samhörighet, och ökar intresset för att göra fler ärenden inom den egna stadsdelen. Studier visar att antalet resta kilometer med bil minskar med minskat avståndet till centrum. Möjligheterna till förtätning beror på vilken typ av verksamhet eller bostad som planeras och vilka effekter det ger på omgivningen när det gäller buller, luftföroreningar, transporter och parkeringsbehov.

Att inventera vilka ytor som är möjliga att förtäta, utifrån nuvarande förhållanden, och föreslå lämplig bebyggelse är ett värdefullt underlag när platser för mindre verksamheter och service efterfrågas. En förtätning bör inte innebära att man använder gröna ytor som har betydelse för stadsdelens karaktär, barnens lek och rekreationsbehovet.