Långsiktigt arbete med belysning

Över tid har utvecklingen gått fort, även om vissa belysningsanläggningar kan vara från 60-talet. Tekniken i såväl fordon som belysning och vår kunskap om var och när belysning gör mest nytta, eller skada för till exempel djur och natur förändras kontinuerligt.  Ambitionen är att belysningen ska finnas där den gör mest nytta för trafiksäkerhet och trygghet för trafikanter. Belysningen ska vara energieffektiv och samma bedömningsgrunder ska gälla i hela landet.

Ägaren, kommunen eller staten, har ansvar

Vägutrustning får ägas och förvaltas av annan ägare än Trafikverket. Oftast handlar det då om vägbelysning, som i de flesta fall ägs och förvaltas av kommuner. Även enskilda eller privata anläggningar finns, men det är en liten andel. Varje kommun har olika strategier för sin förvaltning och underhåll av vägbelysning.

Trafikverket är väghållare för statliga vägar och har ett ansvar att dess är säkra och framkomliga. Trafikverket ansvarar dock inte för att andra ägare av vägutrustning (så som vägbelysning) uppfyller de krav på stabilitet och elsäkerhet som finns. Det ansvaret åvilar ägaren, undantag om objekt inom vägområdet anses utgöra en fara för 3:e man. I det läget kan Trafikverket agera utan att ägaren kontaktas innan åtgärd.

Långsiktigt och succesivt arbete

Trafikverkets strategi är att vägbelysning ska vara i bra skick och ha god belysningsteknisk kvalitet (bra ljusbild och styrka) och ska finnas där den gör nytta.

Trafikverket genomför succesivt tillståndsbedömning på hela sitt bestånd av vägbelysning. Är den undermålig (dåligt skick) utreds det om den ger nytta där den är placerad. Finns det inget behov av vägbelysning på platsen, kommer den att tas bort, till fördel att bygga ny vägbelysning på platser där den gör nytta och idag saknas.

Stora kostnader

Att rusta upp belysning, sätta upp eller ta bort den kostar mycket. Idag så har mer än hälften av den kommunala belysningen mindre än halva livslängden kvar. Även Trafikverket har en ålderstigen vägbelysning, vilket gör att samhället står inför stora upprustningskostnader framöver. Om man låter belysning förfalla så måste man så småningom byta ut hela anläggningen vilket är en dyr åtgärd. Det kan också behövas ny belysning, antingen som ersättning för en gammal eller på helt nya ställen där behov finns. Till exempel kostar det cirka 40 000 kr att sätta upp en ny belysningsstolpe med en LED-armatur (2025). Om det även handlar om en rasering av befintlig belysning tillkommer rivningskostnader, troligen nytt kablage och ev. även ny belysningscentral.

Befintliga anläggningar som är uppförda enl. tidigare normer och krav behöver inte uppfylla dagens krav, så länge de uppfyller de ursprungliga kraven, som gällde då anläggningen uppfördes. Men byts flertal stolpar ut eller att kablaget behöver ersättas med nytt räknas anläggningen som ny och då gäller kraven för nybyggnation och kraven enligt VGU ska uppfyllas.

Trafikverket kan begära att kommunen ska uppvisa att anläggningen är elsäkerhetsmässigt godkänd och att vägbelysningen är stabil. Erforderligt stabilitetstest eller motsvarande besiktning (t.ex. rötskadebesiktning) kan begäras ut, om anläggningen misstänks vara undermålig. Om anläggningen är undermålig eller kommunen underlåter sig att påvisa anläggningens status, åligger det på kommunen att demontera denna snarast och ersätta den med en ny anläggning enl. nybyggnadskrav eller att rasera den i sin helhet. Trafikverket kommer i de fallen kommunen raserat och inte avser ersätta den, avgöra om den ska ersättas och uppföras i Trafikverkets regi.

Kriterier för när nybyggnadskrav ska gälla har arbetats fram tillsammans med SKR och VTI under projektet ”Belysning där det behövs”.