Kompetent och informativt. Avsnitt 1 2022

Transkribering av avsnitt 1 2022

00:00:05
Järda: Nu avgår Järnvägspodden.

00:00:08
Ulf Carlsson: Hej och välkomna till årets första avsnitt av Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen med mig, Ulf Carlsson...

00:00:15
Staffan Sporre: ...och med mig Staffan Sporre. Och då är väl frågan om vi är lite i bakvattnet av det stora järnvägsåret eller om vi förhoppningsvis då är steget före snarare. Oavsett vilket så finns det såklart mycket att se fram emot i år, inte minst förstås en massa intressanta samtal om järnväg här i podden.

00:00:30
Ulf Carlsson: Ska jag nämna några smakprov så har jag själv stora förväntningar på att du i år kommer sätta börja sätta sin prägel på TTT, jag tänker lite kring Europes Rail som kommer växla upp, vi har ju förstås den fortsatta digitaliseringsresan, vi har ERTMS och så har vi de här frågorna som vi tänkte komma in på i dag.

00:00:46
Staffan Sporre: Du missar inte en enda chans att lägga lite extra press på mig?

00:00:50
Ulf Carlsson: Nej!

00:00:50
Staffan Sporre: Nä, men är det skönt! Men precis, när vi ska inleda året med är ju två och högeligen aktuella och intressanta frågor. Först möter vi Amelie från Zweigbergk som ska prata om kompetensförsörjning och attraktivitet.

00:01:02
Ulf Carlsson: Och sedan hoppar vi raskt över till trafikinformationsområdet och här möter vi en gammal bekant i form av Ulrica Sörman och dessutom en helt ny röst, i alla fall då för podden, och den tillhör Cathrin Jensen från SJ.

00:01:14
Staffan Sporre: Och så får vi väl redan nu säga att det här poddandet på distans skapar fortsatta utmaningar, lite återkommande utmaningarna nästan, den här gången är uppkopplingen som gör att inte ljudet alltid är vad vi vill kunna bjuda på. Det är inte kasst hela vägen, men emellanåt så hackar det lite.

00:01:30
Ulf Carlsson: För att komma in på samtalet med Amelie sen, det kanske en liten mindre teknisk kompetensbrist som gör att vi ibland inte får till det. Eller så är vi bara lite ringrostiga så här efter helgfirande och diverse virusdrabbningar?

00:01:43
Staffan Sporre: Ja, det är klart att det kan spela in också, men vi hoppas så klart att ni när vi har nått vår slutstation idag tycker att vi trots krassligt ljud har varit kompetenta nog att bena ut frågan om våran bransch attraktivitet och vinsterna med ett järnvägscollege

00:01:57
Ulf Carlsson: Och dessutom att vi har varit tillräckligt informativa i vår temperaturtagning på trafikinformationsinitiativet UBTR, Utvecklingsgruppen för bättre trafik- och resenärsinformation. Ska säga då att dagens restid, eller podd-tid, den är förväntad till att bli blir runt 50 minuter. Lite längre än vanligt, men vi hoppas så klart hålla oss inom RT5, eller i vårt fall kanske man ska säga PT+5.

00:02:21
Staffan Sporre: PT? Poddtid? Ok, men det är hög tid att avgå. Och då menar jag podden, inget annat...

00:02:27
Järda: TÅGRULL

00:02:33
Ulf Carlsson: Vi går ut hårt och inleder året med kompetensfrågan och den vi har haft förmånen att på tu man, eller kanske snarare tre man hand, fördjupa oss i kompetensfrågan med - det är ju ingen mindre än Amelie från Zweigbergk, som bland mycket annat och ansvarat för regeringsuppdraget Strategisk kompetensförsörjning inom järnvägssektorn. Det är mycket vi är nyfikna på, så vi låter Amelie inleda med att presentera sig själv.

00:02:56
Amelie von Zweigbergk: Jag heter Amelie från Zweigbergk och jag har jobbat med utbildningsfrågor i alla fall hälften av mitt arbetsliv och en viss del av det specifikt med järnväg.

00:03:06
Ulf Carlsson: Temat för vårt samtal idag är ju kompetensförsörjning. Vad är din roll? Är du den som är satt att göra jobbet eller blir du mer av en coach som ska få branschen att själv ta nödvändiga mått och steg?

00:03:18
Amelie von Zweigbergk: Jag har ju varit som en bättre kameleont i det här fallet och jag har bytt roll. Jag började med att ta fram en rapport åt Trafikverket för att titta på vilka problem som fanns - det var ganska många. Sen kom jag med förslag på vad man skulle kunna göra och då uppdrog Trafikverket åt Cap Gemini som jag då blev underleverantör till, att plocka fram förslag på hur man skulle kunna göra. Och det här förslaget, det kommer vi att ge till Trafikverket och då hoppas jag att man sätter igång med det på riktigt helt enkelt.

00:03:51
Staffan Sporre: Och vad var det som fick dig att ta dig an järnvägen?

00:03:55
Amelie von Zweigbergk: Jag tycker ju att - alltså så här, jag är fruktansvärt nördig, det är bara att erkänna. Jag tycker att alla yrkesutbildningar är jätte jättespännande. Jag har ingen riktig förståelse för de som säger att det finns spännande och icke spännande jobb, så jag tycker jag tycker det är jättespännande. Ju mer man lär sig, ju mer galet nyfiken blir man och jag hamnade i Trafikverksskolans styrelse, eller internstyrelse, nere i Ängelholm 2017 trro jag det var. Och på den vägen är det väl helt enkelt.

00:04:26
Ulf Carlsson: Är det någonting som du har blivit överraskad av nu när det kommit lite närmare branschen? Eller är eventuella fördomar som har besannats nu när du har träffat alla möjliga företrädare för järnvägsbranschen?

00:04:38
Amelie von Zweigbergk: Jag brukar säga att det finns någon sorts yrkesbingo. När det kommer någon till mig och säger så här - Vår kompetensförsörjning funkar inte - då tänker jag så här: Det finns alltid två stora anledningar till att yrkesutbildningar inte funkar, och den första är att det här har varit en yrkesutbildning där lumpen tidigare har fyllt behovet, att man har fått lära sig någonting i militärtjänsten och då har inte det normala utbildningssystemet behövt fixa detta. Det är det ena. Det andra är att en gång i tiden har det funnits en myndighet som har haft monopol på det här området, och därför har man inte behövt vara en del av det nationella utbildningssystemet. I det här fallet så är det ju bingo på båda. Järnvägen lider både av att man förut har haft all den här utbildningen inom lumpen, och man lider av att det också tidigare funnits en myndighet som haft ett ansvar för den här utbildningen, och det har man inte längre. Så två av två!

00:05:34
Staffan Sporre: Och i det, finns det - kan vi dra någon parallell till någon annan bransch som har samma bingo?

00:05:38
Amelie von Zweigbergk: Nej, jag tror faktiskt att man är bäst på bingo, vilket ju är jättespännande. Det brukar annars vara liksom en av två så tycker man att oj oj oj vilka problem vi har. Det här är en maffig patient kan man säga på det viset, och det tycker jag är väldigt, väldigt intressant helt enkelt att se vilka effekter man får när man har den här historien som järnvägen ha haft.

00:06:02
Ulf Carlsson: Så ur ditt perspektiv så är det attraktiva att vi var så oattraktiva.

00:06:07
Amelie von Zweigbergk: Det är jätteattraktivt för mig att se en så stort, ett så stort yrke eller en stor grupp av yrken som har sådana problem att de inte finns att säga i det normala utbildningssystemet fast det är så många som jobbar inom den branschen. Det är ovanligt!

00:06:26
Staffan Sporre: Ah men va skönt, då var vi så speciella som vi trodde i alla fall, det var ju skönt. Men om du skulle beskriva ett önskat läge för järnvägsutbildningar om säg fem år, hur skulle det se ut?

00:06:38
Amelie von Zweigbergk: Ett önskat läge, det är ju till exempel att alla utbildningar heter ungefär samma sak, eller helst helt samma sak för respektive yrkesroll. Vi har ju haft ett läge när utbildningsanordnare har kunnat kalla sina utbildningar lite vad som helst, vilket har gjort att de som utbildar sig inte vet vad det är för yrkesroll de utbildar sig till. Och de stackars, stackars människorna som jobbar på HR-avdelningar - hur ska de veta vad det här egentligen är för utbildning som de här personerna har gått? Så att man sitter där och har fått massa svar på sina annonser så är det väldigt, väldigt svårt att veta skillnaden på en tågtekniker eller annan typ av tekniker, vad man nu kallat den utbildningen för. Så att den typen av enkelhet, det ska vara enkelt att veta vad man pluggar, det ska vara enkelt att veta vad dom man anställer har pluggat - det är en sån sak. En annan viktig sak är ju att de som jobbar ute i branschen. De ska vara helt trygga i vad man har lärt sig på de här utbildningarna, att man är tillräckligt bra. Att man står till arbetsmarknadens förfogande. Har man gått klart en utbildning, så har man fått en stämpel i pannan som säger "Väldigt duktig person" - klarar av det här jobbet.

00:07:54
Ulf Carlsson: Vad tänker du då? Vad är det som hindrar oss från att nå dit? Är det någon inställning, är vi för förändringsobenägna, eller vad är det som gör att vi inte kan få till det där?

00:08:04
Amelie von Zweigbergk: Men jag är väldigt optimistisk kring att vi kommer få till det nu. Det finns ett jättestort intresse i branschen att få till det. Jag tror att det finns en samlad bild av vilka problem som finns, och det är ju liksom steg ett, att man har den ändå - krisinsikten - och att man måste göra någonting åt det för det här fungerar ju inte särskilt bra.

00:08:26
Staffan Sporre: Har vi som har suttit för länge, suttit för lugnt i båten eller loket då, har det liksom tagit för lång tid för oss att se att det här behovet finns?

00:08:37
Amelie von Zweigbergk: Jag tror att det är jättesvårt att se exakt vilka behov som finns om man inte är djupt insyltad i utbildning. Alla som jobbar med järnväg är ju jätteduktiga på järnväg och på sin del av järnväg, och kanske också i sin lilla del av utbildningsorganisationen så att säga. Men det man behöver göra är att ta en helikopter rakt upp och titta på allting ovanifrån och se att de här de olika delarna som folk jobbar jättehårt för att få och funka, de hänger inte ihop på bästa sätt. Och det är det man måste få till och få det att hänga ihop, ställa krav på hur de här bitarna ska vara och liksom hur pusselbitarna faktiskt måste slipas av på massa olika håll och kanter för att det här ska gå ihop.

00:09:26
Ulf Carlsson: Men jag tänker att många av de här frågorna vi varit inne på nu, det är saker som också ingår i det här regeringsuppdrag som du har lett: Strategisk kompetensförsörjning inom järnvägssektorn. Och en fråga här är den om järnvägscollege och bara nu så att ingen far i väg i tankarna - det är en ganska stor skillnad mellan vad vi i Sverige och en amerikan skulle lägga in i begreppet college, eller hur?

00:09:47
Amelie von Zweigbergk: Absolut, tänk bort allt man tror om college och tänk i stället samverkan för det är det handlar om. Järnvägscollege betyder en samverkan mellan järnvägsbranschen och utbildningsanordnarna framför allt så att college är samverkan inom arbetsmarknaden och det finns en rad andra liknande samverkan. De kallar sig också college, så därför hänger vi på. Det är ett begrepp som framför allt utbildningssverige känner väl till, så är det enkelt att komma till en region och säga - Hej vi från järnvägsbranschen, och vi skulle vilja börja ett samarbete med er kring järnvägsutbildningar och vi kallar det för järnvägscollege. Och då lyser de upp och säger "Ah, ni är en av de här collegesamverkansdelarna! Jättebra"!

00:10:35
Staffan Sporre: Och är det klart att vi får en sådan här järnvägssamverkan, eller ett college, eller är det bara ett förslag?

00:10:41
Amelie von Zweigbergk: Ja, tidplanen är att vi hoppas och tror att detta kan komma igång på riktigt nu sent i vår. Men det är ett förslag som Trafikverket ska fatta beslut om, för att det sedan ska bli en styrgrupp med representanter från branschen som sätter i gång jobbet.

00:11:00
Staffan Sporre: Men det är Trafikverket som blir huvudman, det är inte i JBS, Järnvägsbranschens samverkansforum, som...

00:11:06
Amelie von Zweigbergk: Nej, det Trafikverket som blir så att säga "bodyn". Och sen så finns andra fantastiska, nördiga, ord och ett av dessa nördiga ord kring statlig administration är bula. Har man har en sådan här samverkan till exempel, som egentligen ligger lite utanför myndigheten, då kallar man det för att myndigheten har en bula och i det här fallet är det en bula för järnvägscollege.

00:11:32
Ulf Carlsson: Hoppas inte den blir för öm den där bulan bara, men på vilket sätt skulle du säga att ett järnvägscollege kan bidra till att öka attraktiviteten och komma till rätta med det här behovet av kompetensförsörjning vi har på både kort och lång sikt.

00:11:46
Amelie von Zweigbergk: Framförallt så handlar det om att öka kvaliteten på utbildningarna. Man får utbildningar som har en erkänt hög kvalité och där arbetsgivarna står på rad för att anställa de som har gått de här utbildningarna. Då kommer attraktivitet i sig att förbättras. Däremot när det gäller attraktivitet så kommer det fortfarande vara JBS som har huvudansvaret för den här typen av nationella kampanjer där man försöker få fler unga att gå på utbildningarna. Vi hoppas också att vårt arbete ska kunna leda till att man får en större utrullning i Sverige. Om man tittar i dag på var de här järnvägsutbildningarna ligger, så det är ju inte mycket som finns norröver, och om jag säger norröver så menar jag i det här fallet norr om Stockholm. Det är en plågsam fokusering på södra Sverige idag om man tittar på utbildningar. Så att det är knepigt att gå ut idag och ha kampanjer för att få fler att vilja gå järnvägsutbildningar när man inte riktigt kan svara på frågan. Ja, men jag vill jättegärna utbilda mig mot järnväg. Var någonstans ska jag söka? Var finns de här skolorna? Och där svaret kanske blir att du måste flytta 80 mil för att hitta den där järnvägsutbildningen. Det tror jag inte kommer vara funkis, utan vi måste få till en - liksom inte en bombmatta av utbildningar - men långt fler utbildningar som är mer normalt spridda i Sverige.

00:13:19
Staffan Sporre: Du var inne på att det är JBS som får driva kampanjer etc, och då undrar jag liksom branschen, hur har järnvägsbranschen involverats i det här jobbet?

00:13:28
Amelie von Zweigbergk: Jag tror att vi räknade efter och att vi hade haft 27 möten med vår kärngrupp som är den gruppen som träffas varje vecka för att gå igenom frågorna, och där sitter bland annat FSJ, JBS, Trafikverket och Trafikverksskolan och jag och ytterligare två konsulter. Men sedan har vi haft möten, det är också en bra bit över hundra möten med en rad olika konstellationer. Alltså dels har vi tittat på andra branscher hur dom har gjort, till exempel har vi tittat på utbildningar för piloter, vi har tittat på utbildningar för de som jobbar på kärnkraftverk, vi har tittat på kriminalvården. Vi har självklart tittat på de andra collegemodellerna som finns för industrin och för vården, för maskinentreprenörer och elinstallatörer med flera. Regioner, utbildningssamordnare och företagen inom branschen. Så jag skulle säga att vi haft ett mastodontarbete när det gäller just nätverkande innan.

00:14:34
Ulf Carlsson: Hur är tanken då att finansieringen ska lösas?

00:14:38
Amelie von Zweigbergk: Vi tänker initialt att det här är någonting som Trafikverket kommer att bekosta. Sen så kan man se framöver om man då tittar på de här, som jag sa - det finns en hel rad andra college i Sverige redan i dag och de är genomgående organisationer, föreningar, ideella organisationer som har ordnat sin finansiering på lite olika sätt. Jag tror att om man tittar framöver att det kanske är så att ett järnvägscollege också kommer att utvecklas åt det hållet, men det är en bra och enkel sak för järnvägscollege att Trafikverket ändå är en stor statlig body som har en ekonomi som gör att man inte behöver bekymra sig om det initialt. Jag har jobbat med teknikcollege tidigare, och de har kämpat i ganska lång väg med att få till den här finansieringen. Man får lägga mycket fokus på var man kan söka bidrag och så vidare. Det behöver då järnvägscollege inte göra initialt, utan att man kan rida på att Trafikverket faktiskt finns där bakom.

00:15:45
Staffan Sporre: När vi säger Trafikverket, tänker vi då Trafikverksskolan per automatik då eller vad?

00:15:50
Amelie von Zweigbergk: Nej, vi tänker Trafikverket.

00:15:53
Staffan Sporre: Okej, men hur organisatoriskt ser man en sådan uppdelning om vi redan har en skola på Trafikverket som ändå inte ska vara "body" för detta?

00:16:03
Amelie von Zweigbergk: Nej, tanken med järnvägscollege det är ju att en samverkan mellan olika utbildningsanordnare inom järnväg, och då blir Trafikverksskolan en av dessa utbildningsanordnare. Så det är ju anledningen till att man håller sig separat från Trafikverksskolan, för att det väl är ett av de problem som har funnits att Trafikverksskolan har suttit på i alla fall två stolar något samtidigt, att vissa utbildningsanordnare som har varit externa har ibland uppfattat Trafikverksskolan som en konkurrent och ibland upplevt att Trafikverksskolan är en myndighet som kan komma med myndighetsregler, och det har gjort att det kan uppstå situationer som inte är helt bra, vare sig för Trafikverksskolan eller för de privata utbildningsanordnarna, så att järnvägscollege blir på det viset mer av en neutral mäklare mellan de här olika utbildningsanordnarna där Trafikverksskolan är en.

00:17:09
Ulf Carlsson: Generellt kring järnvägsutbildningar, finns det ett inbyggt moment 22 här - innan man ska dra igång ett sådant här projekt, att utan efterfrågan så är det svårt att få till utbildningsanordnare som tillhandahåller utbildningar. Men om det å andra sidan inte finns utbildare, då får man inte heller till någon efterfrågan. Vad är hönan och ägget i det här?

00:17:34
Amelie von Zweigbergk: Visst man, hade man ett bra svar på det då skulle man tjäna mycket pengar. Det man kan säga är att gör man ingenting kommer ingenting att hända, utan man måste ju helt enkelt börja dra i de ändar som finns. Här är det ju jättebra att Trafikverket har Trafikverksskolan, för då har man ju faktiskt kontroll över i alla fall en utbildningsanordnare själv. Men jag är helt övertygad om att om man börjar med att kvalitetssidan så har man i alla fall inte börjat på fel sida.

00:18:02
Ulf Carlsson: Hur säkerställer man då att det ska bli en så hög kvalitet i utbildningarna som möjligt, förutom att sätta då tydliga definitioner på vad man blir utbildad till och vad utbildningarna heter? Finns det fler faktorer där som är viktiga att komma ihåg.

00:18:15
Amelie von Zweigbergk: Absolut, för det är egentligen som grundfunktionen för ett järnvägscollege att de som sitter med i styrgruppen, som är representanter för branschen, det är dom som sätter kriterierna för vad en sådan utbildning ska innehålla. Så om vi till exempel tittar på utbildning mot signaltekniker så ska branschen själv säga att de här kraven ställer vi, det här måste man faktiskt uppfylla för att vara en sådan här bra utbildningsanordnare. Steg två är att, i många andra college i alla fall, så har man någon sorts slutexamen där man har representanter för branschen som kommer och är med på ett slutprov av något slag, där det är branschen själv som säger "att det här, så här ska testet vara. Det här måste eleverna ta sig igenom för att få godkänt". En extra stämpel som säger att järnvägscollege har godkänt den här utbildningen och den här examen. Det innebär en väldig trygghet för arbetsgivarna att veta att den här personen, den har inte bara gått på en utbildning som har haft branschens krav för ögonen, utan också att den här eleven har tagit sig igenom utbildningen och klarat den.

00:19:29
Staffan Sporre: Jag har själv jobbat med utbildningar faktiskt, i en liten del av järnvägen. Dels tagit fram, men också lett utbildningar. Så jag vet att det finns en utmaning i lärarskapet; dels att vara lärare, men finns det lärare eller tänker vi att det ska bli en framtida möjlig karriärväg för de som är i branschen idag?

00:19:49
Amelie von Zweigbergk: En jättespännande fråga för det tillhör det här som jag tänker att järnvägscollege också skulle kunna hjälpa till med. Det verkar inte finnas någon egentlig, ingen gemensam kravbild på vad en lärare ska ha i bagaget för att vara en lärare. Sen tror jag verkligen att ska man få något snurr på det här så måste man ju få fler personer som jobbar i branschen att emellanåt gå in som pedagog och att det ska uppmuntras, därför att tro att att någon ska sadla om och bli lärare på heltid - jag tror inte att det är grejen faktiskt. Jag tror inte att det är så många som kommer nappa på det, och det kanske inte heller är en jättebra modell om man tänker att det här är en bransch som utvecklas väldigt snabbt tekniskt. Man kanske i stället verkligen vill ha in folk som är som är ute och som har koll på exakt det senaste; att de är inne kortare tid, håller i den här utbildningen. Utbildning kanske handlar om kanske en dag i veckan. Det är inte som en heltidssysselsättning ofta utan det är en viss kurs man ska hålla. Man måste hitta ett sätt som gör det attraktivt både för arbetsgivare och arbetstagare att ha den möjligheten. Och jag tänker också att att få möjlighet att gå en kortare utbildning i pedagogik, det tror jag inte är dumt för ens vanliga jobb heller. Att få den här känslan för "hur får jag en grupp att funka när det gäller att lära ut någonting". Den typen av kompetens, den har man nytta av i många avseenden.

00:21:26
Ulf Carlsson: Har ni kikat någonting på utmaningen som ändå finns att skapa övningsanläggningar, för säga vad man vill - järnväg tar ju lite plats.

00:21:34
Amelie von Zweigbergk: Jamen verkligen. Jag har starka förhoppningar om att man skulle kunna göra någonting i Norrland till exempel. Regeringen har ju varit ute och pratat mycket om sina Norrlandssatsningar. Vi vet ju alla de som måste till när det gäller järnväg uppe i Norrland och för att få folk som kan lägga den nya räls som behövs läggas och också klara underhåll på den, så måste det finnas utbildningar norröver, och för att få utbildningar norröver behöver man en utbildningsanläggning. Så jag hoppas att i det stora Norrlandspaketet som regeringen har aviserat att man också skulle kunna få in bygget av en utbildningsanläggning norröver. Det skulle betyda jätte, jättemycket. Och jag tänker också att det skulle kunna vara en sån skön start faktiskt också för järnvägscollege, att man skulle kunna ha en utbildningsanläggning där man kan få ihop det här samarbetet. Man skulle kunna ha Luleå tekniska universitet som deltar i den här anläggningen och som har delar av sin utbildning där, man skulle kunna tänka sig nya YH-utbildningar som också har sina utbildningar där. Hur de här få studerande grupperna faktiskt kan ha samröre med varandra, göra arbetsuppgifter ihop. Man kanske till och med skulle kunna få gymnasieskolan i tekniska programmet eller industritekniska programmet uppe i Luleå, att också ha gymnasiekurser i samma anläggning, alltså tänk, det skulle ju kunna bli världens boom tror jag.

00:23:05
Staffan Sporre: Ja, jag tror att du har rätt i det, absolut. Det jag undrar nu, om vi tittar specifikt på branschen igen då; finns det variationer inom järnvägsbranschen, alltså delar som är attraktiva än andra? Och tvärtom förstås.

00:23:19
Amelie von Zweigbergk: Ja, spännande fråga. När vi började det här jobbet så fick vi lära oss att i lokförarutbildningen fanns det inga problem, det funkade bra, och att vi skulle titta på andra utbildningar, framförallt signaltekniker. Vi började i den ändan och sedan när vi hade hållit på ett tag så kom det folk från lokförarsidan: "Men ni måste titta på lokförarutbildningar också, det finns jättemycket att göra där". Och då var vi lite förbryllade, alla sa ju att den var bra. Och då förstod vi efter ett tag att det vi hade hört från början om att allt var bra med lokförare, det var att attraktiviteten var bra. Det var många elever som sökte till lokförarutbildningen och man fick därmed bra elever, men att det ändå fanns utmaningar kring själva utbildningen på lokföreriet. Så det gäller att hålla tungan rätt i mun med vad man menar med att en utbildning är utan problem, så att säga. Men det är ju självklart att det finns andra utbildningar inom järnväg som har det svårare med attraktiviteten där man kanske då måste jobba med flera frågor samtidigt: man ska försöka få fler som söker, man måste öka kvaliteten, man måste öka på utbildningsplatser och utbildningsanordnare. Man måste få ihop utbildningsanordnarna med branschen, alltså det... Man har lite olika lång väg att gå.

00:24:41
Ulf Carlsson: Vad tänker du att vi som redan är i branschen kan göra då för att öka attraktiviteten? Förutom kanske att gå en kurs i pedagogik?

00:24:48
Amelie von Zweigbergk: Jag tror att det mesta och bästa man kan göra här och nu om man är ett företag eller en arbetsgivare inom järnväg, det är att räcka upp handen och säga "vi tar jättegärna emot praktikanter". Det verkar ha varit ett stort problem att det är problem att hitta praktikplatser. Det gör att utbildningsanordnarna får en hel del bekymmer genom en massa jobb att försöka hitta praktikplatser och leder till dålig statistik kring hur många som faktiskt får praktikplatser och sådant skapar misstämning på Myndigheten för yrkeshögskolan. Det är inte bra. Vi vill att Myndigheten för yrkeshögskolan ska älska järnväg och ge järnvägsbranschen fler utbildningsplatser och fler utbildningsanordnare.

00:25:34
Staffan Sporre: Men ökar det attraktiviteten eller är det ett sätt att möta den efterfrågan som finns?

00:25:39
Amelie von Zweigbergk: Det är positivt på många sätt. Det ökar attraktiviteten eftersom det ändå sprider sig att det här går bra. Det ger fler utbildningsplatser i längden eftersom myndigheten för yrkeshögskolan kommer att få mer positiv statistik, och det är det de faktiskt mäts på. Hur det fungerar med de här utbildningarna som myndigheten för yrkeshögskolan beslutar. Så att det är på många olika sätt som det blir bra. Dessutom såklart, att själva utbildningarna blir bättre om man får en bra praktik. De här personerna som har fått den här LIA-praktiken kommer ju ha lärt sig väldigt mycket mer än de som har problem med att få praktik och som kanske får en praktik som inte riktigt matchar det de har lärt sig, eller kanske en kortare tid än vad som egentligen är sagt.

00:26:26
Ulf Carlsson: Nu tänkte vi avrunda det här. Är det något så där vi har glömt något speciellt, förutom det här att ta emot praktikanter, som du vill skicka med till lyssnarna?

00:26:35
Amelie von Zweigbergk: Jag kan bara skicka med att jag har jobbat med väldigt många olika yrkesgrupper och deras utbildningsproblem, och det jag tycker är särskilt speciellt med järnvägen är att det är så många människor som älskar järnväg och därmed är människor väldigt glada och extremt engagerade i sina jobb. Och det ger ju väldigt mycket energi tycker jag.

00:26:58
Staffan Sporre: Amelie von Zweigbergk, stort tack för att du tog dig tid till Järnvägspodden.

00:27:02
Amelie von Zweigbergk: Tack så hemskt mycket! Hoppas vi hörs igen.

00:27:11
Ulf Carlsson: Vi är alltså precis så speciella som kanske både vi och omvärlden ibland tänker. Järnvägshistorien är alltså inte bara något för museer och Henrik, det kan också vara lite av ett ok då som branschen nu måste frigöra sig från om vi ska bli attraktiva och locka ny kompetens.

00:27:28
Staffan Sporre: Ja, men det är ju en svår balans det där, alltså att blanda... Vi måste någonstans ändå värna den historik som finns, för det är mycket att vara stolt över i historiken. Men så måste man ju kunna kombinera det med någon form av framtidstro och utveckling förstås. Men det är en svår balans, så jag är inte helt överraskad över att det dyker upp även i det här sammanhanget faktiskt.

00:27:49
Ulf Carlsson: Sen det här med liknelsen med amerikanska college, att vi inte fick tänka fel där - men det kanske inte är fel. Det är ofta ett tema i filmer, college, och jag vet ju att jag har ju pitchat idén om att järnvägen med alla sina profiler vore väl perfekt för en ny realityserie, men det kanske är film som är grejen. Du som är lite cineast så, tänk en svensk Breakfast Club med kvarsittning på Trafikverksskolan. Där sitter en planerare, en signaltekniker och en - ska vi använda Heriks ord - en trådapa. Och så måste de liksom fundera över livet. Och så.

00:28:19
Staffan Sporre: (Skratt) Ja, det är ju intressanta tankar. Vi får väl pitcha den någonstans åt rätt håll.

00:28:24
Ulf Carlsson: Vad nu det kan vara. Men det här med att bli mer attraktiv - jag har ju pratat om dig som en omslagspojk för järnvägsjobb i höstas, så att du tänker jag har en del i det här med attraktiviteten. Jag är nyfiken där, har du fått många fler uppdrag där?

00:28:41
Staffan Sporre: Ja, om vi fortsätter på filmtemat så är det faktiskt det. Jag ska bli filmad här snart faktiskt, och jag ber att få återkomma riktigt vad det är. Men någonting mer är det faktiskt på gång, så att... det blir spännande.

00:28:54
Ulf Carlsson: Vilken cliffhanger!

00:28:54
Staffan Sporre: Ja precis - nej vi får se, om det sedan ska kallas för omslagspojk vet jag väl inte riktigt, men i alla fall. Nu tar vi steget från kompetens till en minst lika attraktiv fråga. Det är framtidens trafik- och resenärsinformation. Fast redan i dag. Välkommen till Järnvägspodden Ulrica och Cathrine.

00:29:12
Cathrine Jensen: Tusen tack!

00:29:14
Ulrica Sörman: Tack så mycket!

00:29:14
Ulf Carlsson: Två röster, en återvändare och en helt ny bekantskap. Vi ber dig Cathrine att presentera dig först så får du Ulrica påminna oss vem du är lite senare.

00:29:22
Cathrine Jensen: Cathrine heter jag, Jensen i efternamn, och jag finns på SJ där jag är chef för vår trafikkommunikation och jobbar tajt med Ulrica i gruppen som heter Utvecklingsgruppen för bättre trafik- och resenärsinformation. Det är jag.

00:29:43
Ulf Carlsson: Och Ulrica?

00:29:44
Ulrica Sörman: Ja, jag är då tjänsteledare för trafikinformationstjänster på järnväg på Trafikverket och leder då UBTR som Cathrine pratade om, där vi jobbar tillsammans.

00:29:55
Staffan Sporre: Och det har ju du varit med och pratat om förut. Välkommen tillbaka som sagt. Innan vi går in på kärnfrågorna tänkte vi be er bena ut skillnaden mellan trafik- och resenärsinformation.

00:30:09
Ulrica Sörman: Resenärsinformation är ju det man som resenär möter i våra olika kanaler. Det är ju olika appar, webbsidor, sms kan man få, och information ombord på tåg och så vidare. Så det man egentligen ser på skyltar och i utrop och så vidare. Trafikinformation är det som järnvägsföretagen behöver för att kunna bedriva sin trafik, kan man säga kortfattat. Och även störningshanteringen ingår ju där, störningsinformation så att man vet vad som hänt med sina tåg, eventuella förseningar, hur det kommer att påverka den egna personalens scheman osv.

00:30:51
Staffan Sporre: Godsinformation, är det någonting också, vi skulle behöva?

00:30:53
Ulrica Sörman: Vi trodde ju faktiskt när vi gjorde regeringsuppdraget för bättre trafikinformation för två år sedan, att vi skulle börja prata om godsinformation som en särskild leverans. Men när vi började på att bena i den här frågan inom branschen då, vad som levereras till vem, så såg vi att en tydlig målgrupp, det var ju som sagt resenärer då. Och de får information via olika appar och webbar och så vidare. Men när det gäller godset, där är ju kunden godstransportköpare egentligen. Och då landade vi i att den kommunikationen vill godstransporterna kan sköta själva. Det de behöver är egentligen riktigt bra trafikinformation för att se hur eventuella störningar påverkar leveransen så att de kan planera om och så vidare. Och det har de gemensamt med alla andra järnvägsföretag och kollektivtrafikmyndigheter, också.

00:31:43
Ulf Carlsson: Trafikverket då, har vi också ett ansvar för resenärsinformationen? Eller är det vi att tar trafikinformation och så låter vi järnvägsföretagen då, som på nåt sätt äger kundrelationen, ansvara för sista ledet där - har jag fattat det rätt då?

00:31:56
Ulrica Sörman: Alltså jag ser det ju på ett annat sätt då. Kunderna, eller om man tänker användarna då, det är ju de som faktiskt nyttjar vår resenärsinformation. Och javisst, Trafikverket skapar ju störningsinformationen och levererar den i egna kanaler och i och med att vi gör det och i och med att vi har egna skyltar, egna utrop, egna kanaler så har vi också med det en direktkontakt och en relation till resenärerna, och då har vi ett ansvar för den informationen. Men vi kan ju inte göra det själva, och järnvägsföretagen skapar inte heller resenärsinformation själv. Vi är ju väldigt beroende av varandra och vi är så bra som vi är tillsammans.

00:32:38
Staffan Sporre: Det låter, det låter ju logiskt och rimligt. Cathrine, har du något att tillägga?

00:32:42
Cathrine Jensen: Ja, ja, precis. Jag tror att det här är hela grejen om man får uttrycka sig så att det är ju precis här vi behöver samverka. För en resenär eller en kund som väljer att resa med tåg på ett eller annat sätt, är i ständig rörelse, reser från nåt till nåt och har ett syfte. Och för att kunna göra det på ett mycket bra sätt så behöver vi alltid ha informationen tillgänglig, så man vet "vad är det som händer med min resa?". Och i vissa lägen så befinner sig kunden i våra kanaler, våra operatörers kanaler och söker information. Vid andra tillfällen så står man på centralstationen i Stockholm och tittar på tavlorna som finns i stationen, eller så står man på plattformen och tittar på skylten där, innan man sätter sig på tåget och reser dit man ska. Och är inte då den informationen samstämmig i de här kanalerna som finns resenärsnära, då tycker man att vi inte levererar det vi ska. Man ställer stora krav på att informationen är korrekt och säger samma sak, och då måste vi hela tiden jobba tillsammans. Det är jätteviktigt och ett av våra effektmål är också att informationen som vi levererar ska vara just samstämmig. I Trafikverkets kanaler, resenärsnära kanaler och i operatörernas kanaler.

00:34:10
Ulrica Sörman: Och om man tänker på att resenärerna har ibland inte koll på om informationen kommer från Trafikverket eller från SJ eller från SL eller någon annan leverantör av trafik- eller resenärsinformationen. De ska inte behöva ha det heller. Man ska inte behöva värdera information utifrån vilken kanal man använder, eller vart man tittar, utan det ska ju vara samma sak oavsett var man får informationen ifrån. De ska inte behöva bry sig om det. Just bara den förståelsen gör ju att vi blir så mycket bättre.

00:34:44
Staffan Sporre: Apropå att bli bättre - det kan man ju mäta på olika sätt, nöjdhet och så vidare. Jag och Uffe hade ju förmånen att få vara moderatorer på JBS-seminariet i oktober och där var det ju ett extrainsatt styrelsemöte vid lunch om ett nytt mått för NKI. (Apropå att mäta.) Ulrica, du gav oss extremt stränga order om att vi inte fick ställa frågor om det där och då. Men nu tänkte vi ta bladet från munnen. Vad var det för beslut som togs och hur ska vi möta och följa upp nöjdheten nu?

00:35:12
Ulrica Sörman: Vi har ju en ny resenärsundersökning som rullar sedan april -21 och det som togs på seminariet var ett branschgemensamt mål för resenärsnöjdhet, NKI i trafikstörning och i normalläge. Sen mäter vi också våra effektmål, att informationen ska vara samstämmig, användbar och komma i rätt tid. De målen sätter UBTR, men det var NKI-målen som sattes då. Så då sa JBS styrelse att NKI i normalläge kontinuerligt ska ligga på minst åttio och i en trafikstörning på minst 70 när vi lämnar 2025.

00:35:53
Ulf Carlsson: Hur långt har vi kvar att nå de målen? Var ligger vi i dag?

00:35:56
Ulrica Sörman: Normalläge ligger vi väldigt, väldigt bra. Vi ligger otroligt högt för att vara en NKI-mätning. Där har vi ett årsresultat på 78. Vi var uppe på 79 i tertial 3, så det är ju väldigt, väldigt nära vårat mål. När det gäller trafikstörningar har vi ju en bit kvar, där landade vi på 57.

00:36:16
Ulf Carlsson: Och det här leder oss in på dagens ämne lite, kundnöjdhet, för alldeles nyligen presenterades ju en sammanställning över vad faktiskt resenärerna tyckte om trafikinformation under 2021. Nu var du ju inne på det lite, men hur såg det ut? Vad tycker man om de här olika målen, samstämmighet och i rätt tid? Det övergripande betyget?

00:36:37
Ulrica Sörman: Som sagt, i normalläge så är vi riktigt, riktigt bra. Och när jag säger vi så är det ju vi tillsammans. Där är resenärerna nöjda med det vi levererar, och det är ju väldigt, väldigt roligt så klart. När det gäller i stört läge så är det ju där vi har våra stora utmaningar. Resenärerna förväntar sig information tidigare än man får i dag och då helst innan man åkt hemifrån till och med skulle vi säga.

00:37:05
Ulf Carlsson: Kan vi leverera tidigare dag eller måste vi på nåt sätt kommunicera och sätta rätt förväntningar? Hur tidigt kan vi ge information?

00:37:12
Ulrica Sörman: Det är väl också en fråga om vilken slags information vi menar? Är det viktigast att det är helt korrekt när vi säger nåt eller ska vi berätta det vi vet vid det tillfället, men det påverkar också tidsaspekten i hur fort vi kan berätta att någonting har hänt.

00:37:27
Staffan Sporre: Vilka frågor är det vi ställer vi i en sån här NKI-undersökning?

00:37:30
Ulrica Sörman: Ja, det är en hel hög frågor (skratt)

00:37:34
Staffan Sporre: (Skratt) Jaha, kan du ge oss några exempel då?

00:37:36
Ulrica Sörman: (Skratt) när det gäller NKI som sådant så är det de här tre klassiska NKI-frågorna som vi har där, som också gör att den är generell och man kan jämföra sig med andra branscher till exempel. Men hur nöjd är du med informationen i dess helhet? Hur väl levde informationen upp till dina förväntningar? Hur nära eller långt ifrån idealisk information tycker du att du fick? Det är de tre NKI-frågorna som då ger det resultatet. Sedan frågar vi också: Var befann de sig när de fick informationen, vilka kanaler man använt, hur nöjd man är med dem, hur nöjd man var med information man fick i olika faser av resan, om man bytte, om man använde ersättningstrafik... Jättemycket sånt. Sen har vi också ett fritextfält där de som svarat på enkäten har möjlighet att återkoppla till oss och de fritextfälten är väldigt nyttiga för oss.

00:38:25
Ulf Carlsson: Cathrine då, ser man några trender i svaren. Är det något svarsområde som har en mer tilltalande kurva, eller hur ser det ut?

00:38:34
Cathrine Jensen: Det är den vi har varit på - det är rättidigheten. Och vad är då rättidigheten och den har Ulrica nämnt; att resenären blir så mycket mer nöjd om de får informationen om en förändring i resa innan de lämnar hemmet. Är man på väg till till tågstationen och till tåget och man där på plattform får informationen om att tåget är kraftigt försenat, då blir man mera missnöjd givetvis. Så rättidigheten är superviktig. Och sedan på det så vill man också givetvis ha information om att vad kan jag göra i stället då om mitt tåg är kraftigt försenat? Hur kan jag agera? Vad kan jag göra i stället? Hur kan jag resa istället? Så rättidigheten och agerbarheten är ju någonting som vi jobbar proaktivt med inom UBTR.

00:39:34
Staffan Sporre: Vet vi något om det skiljer mycket mellan till exempel vana resenärer och sådana som reser mer sällan, eller om det finns skillnader i olika delar av landet eller sådana saker? Går det att utläsa sånt?

00:39:46
Cathrine Jensen: Nej man kan säga grundbehovet är fortfarande detsamma. Jag som resenär vill ha informationen i för mig i rätt tid, och den skiljer sig inte åt varifrån i landet du är heller inte vilken typ av resenärer du har. Det vi kan se, det är ju att en pendelresenär har ju en benägenhet att vara mer kräsen, om man får använda det uttrycket, eller ställer högre krav på en bättre information i rätt tid och agerbarhet. För pendelresenärer, de reser med oss till och från jobbet så deras resa med oss är ju en del av deras livspussel.

00:40:29
Ulf Carlsson: Men om störningsinformation nu är den svåraste biten, hur ska vi jobbar för att utveckla just den och höja den här siffran 57 och komma närmre? Och är det någon skillnad där, vad järnvägsföretagen kan göra, eller vad vi - vi säger jag nu de stora vi:et då, men det lilla vi:et; vi på Trafikverket, är det nån skillnad där vad de olika aktörerna inom UBTR kan göra?

00:40:52
Ulrica Sörman: Det jag ser och som vi också har på agendan, eller pratar, diskuterar, försöker ta oss fram till, det är insikten att vi behöver dela mycket mer data med varandra. Vi behöver mer information och vi behöver framställas som en avsändare oavsett kanal, och vi behöver ge mer begriplig information som man kan agera på så tidigt som möjligt. Och det tror jag gäller allihop faktiskt. Jag ser också att vi måste digitalisera för att minska ledtiderna. Det är ju nånting som också behöver ske över hela flödet. Men där har ju Trafikverket ett stort ansvar.

00:41:28
Cathrine Jensen: Och som du var inne på Ulrica, jag tror att vi måste också bli duktigare på att lyssna på resenären utifrån att det är inte alla gånger som vi måste ha all fakta på bordet och veta exakt vad som händer med deras resa för att kunna informera. Också att få en information om att någonting har hänt som kan komma att påverka dig är också en information. Så vi måste också våga jobba på ett annat sätt tror jag, i den här informationskedjan så småningom, som behövs vid en trafikstörning.

00:42:08
Ulrica Sörman: Jag kan ju fylla på att vi har ett par spännande FoI-projekt som rullar nu där vi testar att till exempel fråga resenärer: Skulle du vilja ha ankomstberäkningar i form av intervaller, utifrån sannolikhetskalkyler, skulle man vilja ha en annan form av trafikinformation eller resenärsinformation? Så att det finns flera sätt att attackera det här på.

00:42:37
Staffan Sporre: Och då är du inne litegrann på vad vi... vad ni... vad vi... Vad vi alla jobbar med inom UBTR: Vad händer annars under 2022 inom UBTR?

00:42:47
Ulrica Sörman: Ja vi kommer vi att arbeta tillsammans med till TTT kring datadelning och en gemensam dataplattform.

00:42:53
Staffan Sporre: Åhå, det ska jag berätta för TTT.

00:42:56
Ulrica Sörman: Ja det får du berätta för TTT (skratt). Vi har precis före jul gjort en undersökning också om nöjdheten med trafikinformation, alltså hos järnvägsföretagens trafik- eller driftcentraler. Och den ska analyseras och så ska vi dra lärdomar av det. Nu håller vi på eller ja, Trafikverket har ett projekt för realtidspositionering, mer på GPS, och där kommer ju UBTR att ha ett stort engagemang.

00:43:23
Cathrine Jensen: Dessutom så tittar vi också på hur vi kan göra trafikinformationen mätbar. För att se hur ser informationsflödet ut mellan Trafikverket och operatör och vad ska leveranserna vara från Trafikverket och operatör och vad ska leveransen vara från operatörer till Trafikverket för att kunna göra den mätbar som jag sa, och för att kunna se: Är vi bra eller är vi mindre bra? Och vad behöver vi förbättra? För den insikten saknar vi i dag om vi tittar i processen, hur vi jobbar och förmedlar informationen, så det är ytterligare en pusselbit i basen att kartlägga oss ytterligare. Sen tycker du säger nånting bra där Ulrica att vi har också, förutom att vi alltid lyssnar med resenären och kunden, vad de tycker och hur de upplever informationen, så har vi också lyssnat nu med hur tycker vi som jobbar i processen att informationen går emellan oss båda parter? Och vad är det som behöver förbättras i process och i arbetssätt? Och det är precis den vi var på i föregående frågor här, att där finns det mycket saker som jag tror att vi kan åtgärda, och förhoppningen är att vi hittar saker som inte är så svåra att förbättra.

00:44:45
Ulf Carlsson: Och då tar ni utgångspunkt från de inspel som ni får fram via NKI-undersökningen, misstänker jag?

00:44:50
Cathrine Jensen: Det är en annan undersökning då som vi refererar till när vi tittar på störningsprocessen. Då är det inte ett NKI utan då är det mer vi som sitter och jobbar i processen, hos Trafikverket och hos operatörerna.

00:45:06
Ulf Carlsson: Men jag tänkte att den förbättringen som vi vill få då, den ska väl ändå till slut utmynna i ett bättre NKI och nöjdare resenärer?

00:45:16
Cathrine Jensen: Ja, absolut.

00:45:18
Ulrica Sörman: Men inte bara dom ska jag säga. Godset också, och även järnvägsföretagen ska bli nöjdare.

00:45:24
Staffan Sporre: Mycket spännande. Uffe, jag vet att du vill säkerställa dig som den kommunikatör du är och de svårigheter du har att uttala vissa förkortningar så har du en fråga som ligger dig varmt om hjärtat som avslutning?

00:45:35
Ulf Carlsson: Ja, nje men... UBTR, visst var det så att det var ett nytt namn på gång där? Saknas det inte ett g kanske för gods?

00:45:47
Ulrica Sörman: Nej, det gör det ju inte då eftersom godset får ju sitt ändå. Så är det ju, det är trafik- och resenärsinformation som är i fokus.

00:45:57
Ulf Carlsson: Jag får grubbla på ett nytt namn, så kommer jag på något så hör jag av mig.

00:46:02
Ulrica Sörman: Det har vi också gjort. Vi hade en extremt o-avancerad övning här via Skype för ett tag sedan där vi tittade på om vi skulle faktiskt byta namn. Och då funderade vi och vi gjorde ett jobb kring det, och sen så insåg vi att nämen alltså UBTR börjar sitta nu, folk börjar säga det och då sa vi att då är det bättre att vi blir mer kända istället för att krångla med att byta namn. Så sa vi.

00:46:26
Staffan Sporre: Får jag komma med ett förslag då?

00:46:26
Ulrica Sörman: Ja...

00:46:26
Staffan Sporre: Trafik- och resenärsinformation i verklighetens Sverige så blir det TRIVS!

00:46:34
Ulrica Sörman: (skratt) Den var ju jättebra Staffan!

00:46:36
Staffan Sporre: Hörnini, jag tror att det börjar bli dags och avrunda. Cathrine Jensen och Ulrika Sörman, stort tack för att ni tog er tid till Järnvägspodden!

00:46:43
Järda: TÅGRULL

00:46:49
Ulf Carlsson: Vad tar man med sig efter det här? Jag kan konstatera att vi blev lite mer kompetenta när vi fick lära oss de här tre klassiska NKI-frågorna i alla fall.

00:46:58
Staffan Sporre: Mm, det var bra information.

00:46:59
Ulf Carlsson: Du har ju i din tidigare karriär vurmar mycket för godset. Känner du dig nöjd med att godsinformationen bakas in i trafikinformation, eller för att travestera en gammal åttiotalare: Vad kommer godset in?

00:47:10
Staffan Sporre: Jamen jag köper argumentet, jag tycker att det är rimligt det som de säger så att det är inga konstigheter. Och man har ju tagit det med, alltså det finns ju godsrepresentanter med i UBTR också. Så jag tycker inte det är särskilt konstigt. För det är ju mycket det att trafikinformation på den nivån är ju den som egentligen de behöver för att kunna berätta för sina kunder om när godset kommer fram liksom.

00:47:31
Ulf Carlsson: Vill du lägga till något mer då?

00:47:32
Staffan Sporre: Ja, vi kom ju inte in på en grej i samtalet som ändå har en tydlig koppling till trafikinformation. Och det är ju att vi på Trafikverket inom kort ska släppa en ny app. Jag tror du vet vad den heter?

00:47:43
Ulf Carlsson: Ja, Mina tåg.

00:47:44
Staffan Sporre: Och den appen, eller frånvaron av den snarare, det kom ju i ropet här i slutet av förra året när vi skulle slopa högtalarutropen för rättidiga tåg på 86 stationer, alltså de 86 stationer där de utropen fortfarande görs då. Men 28 januari är det tänkt att vi ska lansera den här webb-appen, och det kan väl sägas vara Trafikverkets mobila tågprator och målgruppen är i första hand då resenärer med någon form av funktionsnedsättning, exempelvis synnedsättning. Vi kan också nämna då att högtalarutropen på de 86 stationerna blir kvar en tid även efter lanseringen. För även om appen har genomgått tester och så vill man ju vara säker på att allting funkar lika bra i skarpt läge innan man slopar utropen.

00:48:23
Ulf Carlsson: Kanon tycker jag. Har vi fler nyheter?

00:48:30
Järda: TÅGTELEGRAM.

00:48:30
Staffan Sporre: Ja vi har fler nyheter! Och en glädjande sak som vi kanske kan få återkomma till längre fram är att när årets regleringsbrev landade i Trafikverkets inkorg så framgår det att det blev ett tillskott på 700 miljoner till järnvägssatsningar jämfört med när höstbudgeten presenterades. Och du Uffe, du kanske gillar lite extra att en fråga som också pekas ut i brevet är bättre uppkoppling i tunnlar.

00:48:51
Ulf Carlsson: Äntligen! Jamen, och kanske finns det då även utrymme för en övningsanläggning uppe i norr. Jag vet inte vad prislappen kan vara på en sån, det är ju faktiskt ännu en vit fläck på min kompetenskarta måste jag erkänna

00:49:03
Staffan Sporre: O den finns på min också.

00:49:05
Ulf Carlsson: Men i alla fall, för att väga upp din första positiva nyhet ska jag ändå säga något om punktligheten för december. Den blev kort gott o-bra för att uttrycka sig milt. Det var årets sämsta månad, och den sämsta december månaden på många, många år. Dessutom var det fortsatt många inställda avgångar. Jag får väl ta på mig lite av det här, för det var väl i oktober som jag sa att chansen fanns ju till ett nytt rekordår. Jag vet inte, det blev ju tidernas jinx i alla fall.

00:49:30
Staffan Sporre: Ja, lite hundhuvud på dig där faktiskt.

00:49:34
Ulf Carlsson: Skämmes, som någon sa... Persontåg landade i alla fall på 88,2 procent, godstrafiken på 67,7. Men glädjande nog så har jag ju nåtts av rapporter att januari inleddes mycket, mycket bättre och hoppet är det sista som överger en. Det är bara nu att hoppas att jag inte på det här sättet har jinxat hela 2022.

00:49:53
Staffan Sporre: Nämen hoppas får man väl göra utan att jinxa, annars är vi ju körda någonstans. Jag tänkte fortsätta på det positiva spåret i alla fall. Den nionde februari så kommer det arrangeras ett webbinarium som presenterar de flaggskeppssområden som är beslutade inom Europes Rail. Det är ett smörgåsbord av innovationsaktiviteter som ska presenteras och det blir mycket spännande. Det handlar om att öka järnvägens attraktivitet som en konkurrenskraftig och ett koldioxidsnålt transportmedel med hög grad av digitalisering och automation. Och jag kan också berätta att om någon som var rädd för en återkommande moderator i de sammanhangen så kan man pusta ut, för han kommer inte att dyka upp igen

00:50:31
Ulf Carlsson: Bara som åhörare!

00:50:32
Staffan Sporre: Yes, exakt!

00:50:32
Ulf Carlsson: Och jag ska väl bara förtydliga, jag ser inte allting i svart, även om den 80-talslåt som jag refererade till lite förut, den kanske inte är den mest upplyftande av alla låtar som har skrivits och spelats i radion. Men järnvägsåret 2001 är över, det kan man ju säga utan att vara alldeles för svartsynt - och på trafikverket.se kan man nu läsa om de intryck och avtryck det här året gjorde på den nationella samordnaren Annelie Nylander som försöker sammanfatta vad hon tar med sig av det här året.

00:51:05
Staffan Sporre: Alltså du kanske får jobba på din officiella positivism, jag vet ju att du inte målar allt i svart faktiskt. Och sen så måste jag ju faktiskt också säga att artikeln var väldig bra .

00:51:13
Ulf Carlsson: Tack!

00:51:13
Järda: TÅGRULL

00:51:19
Ulf Carlsson: Det här blev ju en häftig och lite ovanligt lång start på podåret 2022, och allt då via Skype och med lite ljudtrassel som vi får be om ursäkt för. Men Staffan, berätta gärna: Vad har vi och lyssnarna att se fram emot nästa gång?

00:51:34
Staffan Sporre: Jomen vi ska återuppta bekantskapen med Gus, och minns man inte vad Gus står för honom så håller man väl utkik om tre veckor då helt enkelt. Det var några år sen sist den var med, det är digitalisering i alla fall, så jag påminner om att vi också gärna tar emot inspel och förslag till jarnvagsodden at trafikverket punkt se.

00:51:51
Ulf Carlsson: Och som vi sa förra gången, vilket ju var förra året, det finns ju otroligt många frågor som vi skulle kunna djupa i så ta Staffan på orden där och skicka in alla tänkbara inspel och förslag. Vi läser allt.

00:52:04
Staffan Sporre: Verkligen så, håll utkik efter oss i spelaren - om tre veckor, den 14 februari, är vi tillbaka. Tack för att du har lyssnat och på återhörande!

00:52:14
Järda: Du har hört Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen.