Vägtrafikens luftföroreningar
Utsläppen från vägtrafiken har minskat mycket sedan 1990-talet, men halterna är fortfarande oacceptabelt höga på många platser.Trafikens utsläpp är oftast större i områden där många bor och kan vara skadliga för hälsan.
Det är halten, det vill säga koncentrationen av en förorening i luften, som påverkar miljö och hälsa. Utsläpp och halt hänger delvis samman, men koncentrationen av utsläppen påverkas av fukt, vind, temperatur, topografi, bebyggelse och annan avskärmning i ett visst område. Vägtrafikens utsläpp är ofta större i våra tätorter, och i kvartersbebyggelse blandas luften om långsamt. Utsläppen från trafiken beror också på andelen dubbdäck, körförhållanden och andelen fordon som nyss har startat, då motor och avgasreningen inte nått upp i normal arbetstemperatur. För dessa kan emissionerna vara 100 gånger högre än från fordon med fullt uppvärmd motor och avgasrening. Det finns dessutom andra källor till luftföroreningar som ibland kan vara de dominerande. Utsläppen från trafiken har dock minskat kraftigt sedan 1990-talet, men halterna av luftföroreningar som partiklar, kvävedioxid och marknära ozon är fortfarande oacceptabelt höga på många platser.
Påverkan på hälsan
Partiklar uppstår dels vid ofullständig förbränning i motorerna, dels som slitagepartiklar från däck, väg och bromsar. Partiklar mindre än 10 μm i diameter, PM10, kan andas in av människan och kan därför vara skadliga för hälsan. De mest utsatta för negativa effekter av luftföroreningar är barn, äldre och personer med astma, lung- eller hjärt- kärlsjukdom. Slitagepartiklar ger till exempel i större utsträckning luftvägsbesvär hos personer med astma, medan förbränningsgenererade partiklar har mera koppling till hjärt- och kärlsjukdomar. Både slitagepartiklar och avgaspartiklar ger upphov till ökad dödlighet, även om det är troligt att kopplingen är starkare för avgaspartiklar. Det verkar inte finnas någon nedre gräns för när effekterna uppkommer.
Bland kolväten finns cancerframkallande ämnen. Utsläppen kommer från avdunstning av bränsle och från oförbränt bränsle i avgaserna. Kolväten bidrar tillsammans med kväveoxider till att det bildas marknära ozon under inverkan av solljus. Det ozon som finns högt uppe i atmosfären skyddar oss mot skadlig UV-strålning. Nere på jorden är ozon däremot skadligt. Marknära ozon verkar irriterande på andningsvägarna och ger i högre koncentrationer upphov till vävnadsskador. Ozon kan ge nedsatt lungfunktion, symptom och besvär från luftvägarna, ökad känslighet för irriterande ämnen och inflammatoriska effekter.
Utveckling av barns lungor har betydelse för hälsan senare i livet. Barn rör sig mera och har en snabbare andning samtidigt som lungorna är mindre. Det gör att relativt sett mer luftföroreningar tas upp i ett barns luftvägar och lungor jämfört med vuxna. Ofta förvärrar luftföroreningar sjukdomar i luftvägarna. Till exempel kan exponering för föroreningar från trafiken kopplas till symtom och sjukhusinläggning hos barn med astma. Ingen nedre gräns för påverkan har observerats och därför är det fördelaktigt med så lite exponering för föroreningar som möjligt.
När barn under lång tid utsätts för luftföroreningar kan utvecklingen av lungorna påverkas så att lungorna växer sämre samt att lungfunktionen påverkas. Gränsvärden som miljökvalitetsnormer (se Länkar längre ner på sidan) syftar till för att undvika en oacceptabel nivå av luftföroreningar men miljökvalitetsnormerna ger inte det skydd som behövs för en god livsmiljö. Det är därför önskvärt att vid planering av miljöer där barn stadigvarande vistas utgår från de målnivåer som anges i miljökvalitetsmålet Frisk luft, läs mer via länkarna nedan.
Partiklar beräknas bidra till flera tusen förtida dödsfall per år i Sverige och åtskilligt lidande i form av besvär och ökade sjukdomsfall i hjärta, kärl och luftvägar. Läs mer i IVL:s rapport som finns bland länkarna längre ner på sidan.