Test av modell för ökad tillgänglighet på järnvägen

För att uppnå våra funktionsmål och leverera planerade tåglägen med god kvalitet måste tillgängligheten utvärderas och hanteras ur ett systemperspektiv. Därför är det viktigt att kunna mäta och använda anläggningens tillgänglighet som beslutsunderlag.

Stephen Famurewa
Stephen Famurewa. 

I dagsläget används olika nyckeltal som ger en övergripande bild av brister och förbättringspotentialer, men de är otillräckliga som grund för beslut om vilka åtgärder som behövs göras i anläggningen.

− Vi behöver ett gemensamt tillvägagångssätt för att beräkna operativ tillgänglighet så att vi kan åstadkomma faktabaserade beslut som grund för styrning av verksamheten – oavsett livscykelskede, tekniskt slag eller beslutsnivå, menar Stephen Famurewa, Trafikverket.

I Europe’s Rail-projektet "Iam4Rail" utvecklas en metod och modell för att analysera operativ tillgänglighet för att därmed möjliggöra en mer effektiv tillgångsförvaltning.

Tester med goda resultat

Matti Rantatalo
Matti Rantatalo 

Metoden har demonstrerats på bandel 119, ett enkelspår med banlängd cirka 33 km, där resultaten visade sig utgöra en bra grund för vidare tekniska diskussioner. För närvarande pågår även en pilot på Malmbanan för att analysera en längre sträcka.

− Testet ligger helt i linje med Trafikverkets nya fokus där både kundernas behov och anläggningens tillstånd beaktas. I kombination med andra underlag, kan vi tydliggöra hur förändringar i anläggningen påverkar en sträcka som trafikeras av kunder, säger Matti Rantatalo, Trafikverket.

Nästa steg är att vidareutveckla modellen för att omfatta fler aspekter, bland annat olika anläggningsutformningar såsom dubbelspår, driftsäkerhet och säkerhet (RAMS) samt effekter av underhållsåtgärder på funktionssäkerheten.

Metoden bygger på en vedertagen europeiska standard (EN 13306), där tillgänglighet definieras som en enhets förmåga att, under givna förhållanden och med tillgång till nödvändiga resurser, utföra det som krävs när det krävs. Vidare passar metoden väl ihop med den standard (EN 50126–1) som definierar hur tillgänglighet ska specificeras och kvantifieras.

Modellen tar hänsyn till följande element:

  • Krävda funktioner i form av belagda tider från planerade tågplan
  • Anläggningens RAM-egenskaper baserade på nertid (då anläggningen inte är i funktionsodugligt tillstånd) från underhållsdata
  • Praktisk anläggningsstruktur
  • Geografisk indelning av anläggningen, enligt arbetssätt som används för beräkning av kapacitetsutnyttjande
  • Tidsperspektiv för att möjliggöra analys av trender och förändringar över tid

Modellen kan stödja flera arbetsuppgifter, bland annat:

  • Utvärdering av förändringar i anläggningen, exempelvis vid val av byggdelar och utformning
  • Målsättning och styrning av underhållsverksamhet, exempelvis genom stråkmål
  • Utvärdering av innovationsidéer, forskningsresultat och nya lösningar.
  • Prioritering och planering av underhållsåtgärder
  • Kapacitets- och förbättringsanalys, som ett kompletterande beslutsunderlag 

 

”Finansieras av Europeiska unionen. De åsikter som uttrycks är dock författarens/författarnas egna och återspeglar inte nödvändigtvis Europeiska unionens eller det gemensamma företaget för Europas järnvägar. Varken Europeiska unionen eller den beviljande myndigheten kan hållas ansvariga för dem. Projektet, FP3 Iam4Rail, stöds av det gemensamma företaget för Europas järnvägar och dess medlemmar.”

EU-logga