Bestämmelser om högsta tillåtna nivåer på störning
I en detaljplan kan kommunen reglera högsta tillåtna värden för störningar från luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra olägenheter enligt miljöbalken.
Syftet är att detaljplanen ska trygga en lämplig miljö för den markanvändning som planen tillåter. Till skillnad mot andra regleringar i en detaljplan riktar sig bestämmelser med störningsgränser även mot verksamheter utanför planområdet. Det innebär att kommunen i speciella fall kan ange bestämmelser även för störningar som kan komma att rikta sig mot planområdet. (Boverkets kunskapsbank)
Kommunerna får införa bestämmelser om skyddsåtgärder mot störningar från omgivningen i detaljplanen, enligt plan- och bygglagen, 4 kapitlet, paragraferna 12 och 16. Skyddsåtgärder kan till exempel vara bullervallar för att tillgodose kravet på hälsoskydd, säkerhet och goda yttre miljöförhållanden. Störningar från omgivningen kan i vissa fall i stället regleras genom krav på att byggnader med mera ska ha ett visst byggnadstekniskt utförande för att motverka störningar från omgivningen.
Som skydd mot störningar kan kommunen i en detaljplan ange bestämmelser om:
- Skyddsåtgärder mot markföroreningar, olyckor, översvämning och erosion
- Skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen
- Om det finns särskilda skäl för det, bestämmelser om högsta tillåtna nivåer på störning