Rundgång, målgång och avgång – allt på samma gång. Avsnitt 15 2021
I årets femtonde och sista avsnitt har vi på nytt Lena Erixon som gäst. Vid årsskiftet växlar hon som bekant spår till en ny bana när resan med, på och för järnvägen som gd på Trafikverket når sin slutstation och en ny som ordförande för JBS påbörjas.
Transkribering av avsnitt 15 2021
Järda: Nu avgår Järnvägspodden.
Staffan Sporre: Hej och välkomna till årets femtonde och sista avsnitt av Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen med mig, Staffan Sporre
Ulf Carlsson: och med mig, Ulf Carlsson. Det här innebär ju alltså att vi har nått slutstationen för det här året 2021, och det gör vi ju på luciadagen till ära. En liten ljuspunkt, kanske en extra ljuspunkt, men alltså sammantaget - vilket år vi haft och vilka roliga personer vi har fått prata med. Tyvärr då i pandemin kölvatten, om man nu kan prata om kölvatten i en järnvägspodd, jag vet inte, men vi har ju bara fått prata med våra gäster och inte träffat dem. Det är ju lite synd.
Staffan Sporre: Men precis, det är synd. Jag vill poängtera det också att du missade ju den klassiska poängen med luciatåg. Men i alla fall, vi har ju fått hålla oss på vår och varsin kant. Men vi hann i alla fall träffas när vi modererade JBS-seminariet och sen gick ju du och blev förkyld så det kanske - det är väl värt o inte chansa, det är inte värt att chansa menar jag så även det här avsnittet blir Skype med allt vad det innebär.
Ulf Carlsson: Jamen tur då att vi i det här avrundade avsnittet bara har en gäst, bara kanske är fel ord i sammanhanget för den vi har fått förmånen att så här i slutet av året prata med det är ju Lena Erixon som ett par veckor till är generaldirektör på Trafikverket, men från den första januari är ordförande för JBS.
Staffan Sporre: Det tycker jag är skitbra på ren svenska. Det innebär också att vi både inledde och avslutade 2021 i topp, och det vi eller framförallt Lena då, kommer prata om det är hur hon vill summera 2021, framförallt den resan hon gjort med, på och för järnvägen sedan hon till tillträdde som GD. Och hur har relationen till järnvägen och aktörerna sett ut? Vad har överraskat och vad är hon mest nöjd med? Sånt ska vi prata om.
Ulf Carlsson: Många cliffhangers i den introduktionen. Lika bra att vi låter den här podden avgå på riktigt!
Järda: TÅGRULL
Staffan Sporre: Välkommen tillbaka till Järnvägspodden, Lena Erixon.
Lena Erixon: Tack så mycket!
Ulf Carlsson: Du tillträdde ju här på Trafikverket 2015 efter en tur till FMV, Försvarets materielverk. Vad hade du för bild av järnvägen då, för jag misstänker att vägarna hade du lite bättre koll på.
Lena Erixon: Ja, men jag hann ju ändå sätta mig in en del i järnvägsfrågan innan jag lämnade Trafikverket för att dels var det ju så att när jag tillträdde då som chef för det som hette Samhälle tidigare, i dag kallas det ju för Planering på Trafikverket, så fick jag ju planeringen för alla trafikslagen och kom in ganska mycket då jag i samband med det - i järnvägsfrågorna. Men sen höll jag ju i något som kallades för kapacitetsutredningen, och då fick jag ju stor möjlighet att faktiskt sätta mig in i järnvägen och järnvägens frågor. Sen kan jag säga att jag följde ju järnvägen och Trafikverket en hel del via media när jag var på FMV, och är det klart att jag fick nog, liksom många andra, en bild av att det var lite stökigt. Det var ganska mycket, det var mycket diskussioner, lite turbulent, vi hade ju också Alexanderssons utredning, ganska mycket kritik som framfördes mot Trafikverket. Samtidigt så kom jag ju också kontakt med många av de som faktiskt jobbade på myndigheten, men lite turbulent är intrycket utifrån då.
Staffan Sporre: Även fast du hade den kollen då, fanns det något som du var överraskad över när du kom tillbaka till oss då? Eller var det någon aha-upplevelse eller något sånt när du kom tillbaka.
Lena Erixon: Alltså jag slogs av ett par saker. Det ena var, tycker jag, att det var ganska aggressivt tonläge mellan de olika aktörerna och gärna medialt, vilket kändes knepigt tycker jag. En annan sak som jag lite slogs av är att jag uppfattade att internt i myndighetens så fanns en väldigt stark kritik riktat mot underhåll, och att det var ganska mycket att var och en arbetade lite grann i sitt rör och lite grann att man hade hamnat lite i en blame-game situation tycker jag. Så det slogs jag nog av att man var ganska duktig på att peka på varandra. Sen slogs jag av det som jag vet sedan tidigare då, från min bakgrund, att det är oerhört många som liksom jobbar oerhört hårt och väldigt lojalt för att lösa situationen - men lite grann att man hade hamnat i en försvarsroll, hade svårt att få komma upp ovanför vattenytan och blev lite reaktiv.
Ulf Carlsson: Den här podden heter ju vad den heter, så vi kommer ju förstås fokusera på järnvägsdelen av din vardag de här senaste sex åren. Så vi undrar hur skulle du på det stora hela summera den här resan du har gjort tillsammans med järnvägen? Vi hade ju 2018 stora utmaningar, vi hade rekordåret 2019 med rekord i punktlighet och antal framförda tåg, och sedan pandemiåret 2020. Och vi har haft robust trafikering, vi har haft säkerhetsprojektet, digitalisering. Det hänt så mycket då vi ändå inte nämnt 2016 eller 2017.
Lena Erixon: Nämen, jag håller med. Det har hänt oerhört mycket under den här tiden och ska man ta några axplock då, så är jag väldigt glad av att vi varit tillsammans i branschen bildade järnvägsbranschens samverkansforum. Och vi har ju kanske från början trevats oss fram lite grann, men allteftersom hittat formerna. Det har varit väldigt lyckat för det har verkligen satt fokus på att det här är ett sammanhängande system, och det innebär att man också måste jobba ihop för att lösa de problem som finns. Och det är, det har varit enormt viktigt, att få till denna samverkan och sen börja jobba konstruktivt steg för steg. Jag tycker vi allt eftersom har blivit också duktigare på att hitta kan man säga rotorsaken till problemen och sätta in bättre och bättre åtgärder. Det finns mer som går att göra, men det finns en annan systematik kring hur man jobbar och man börjar få mer och merfokus på frågorna. Jag uppfattade att från början var ganska splittrat, när jag klev in som Gd så fanns det väldigt många pågående projekt och lite också att de här projekten överlappade varandra. Jag tycker att man fått till en bättre systematik inom ramen för det vi gör i TTT, på det sättet vi nu har satt igång i trafikinformation och tycker jag vi har på ett helt annat sätt tagit oss an kompetensförsörjningsfrågorna. Så där tycker jag att man har tagit stora kliv framåt. Sen kan man säga att hade vi några år när det ändå började gå lite bättre, sen gick det riktigt illa 2018, och det tycker jag var en väckarklocka för det är klart att vi hade en del väderleksmässiga utmaningar, men det fanns också saker där vi inte hade hanterat till exempel planeringen av banarbete på ett bra sätt i Trafikverket, så vi hade ganska mycket att titta på oss själva. Det där är ju smärtsamt, men det var nödvändigt tycker jag, och det vi gjorde efter det har bidragit till att vi har kunnat hitta sätt att arbeta som fungerar mycket bättre. Ett är ju självklart hur vi idag planerar och tänker kring banarbeten. Att man också tänker mer i stråk kring hur man ska planera banarbete och inte varje banarbete för sig, utan hela stråket och att kunna göra det som vi började med på Västra och Södra stambanan och som vi nu rullar ut i resten av Sverige har varit viktigt för att säkerställa att vi förstår hur systemet hänger ihop och kan i god tid planera den och ta ta höjd för att problem kan uppstå. Så att det var en väldig lärdom tycker jag efter 2018 att det finns saker vi kan göra betydligt bättre och det där - det sitter i våra händer på Trafikverket att göra det. Men det var också ett annat sätt att arbeta med frågorna där vi vände på det så att trafik tog lead o där vi sa att man måste kunna säkerställa att leveransen slutligen i yttersta ändan fungerar. Och vad är det då som behövs för att man ska kunna klara och ha en mer robust leverans så att den var viktig. Så hela det jobbet som vi har gjort efter efter 2018 har varit viktigt. En annan fråga som slog ner i de där är ju det som hände Transportstyrelsen, med dess konsekvenser och diskussioner kring säkerheten, som i grunden kan man säga ändrat hur man ser på säkerhet på myndigheterna och ställt helt andra krav med den säkerhetskyddslagstiftning som kom till. Och där kan vi säga att det är ju ett område vi fortfarande håller på att lära oss och förstå. Alltså vad innebär det här, hur ska vi göra våra säkerthetsskydd, hur ska vi tänka kring de olika delarna - och där jag tror också att vi ett, vilket har varit bra, satt mycket, mycket mer fokus på säkerhetsfrågor. Två - att vi också lär oss hur vi ska tänka kring hela systemet, och inte bara bygga nerifrån och upp. Men den har i grunden förändrat väldigt mycket också och påverkat. Digitalisering! Det händer mycket. Jag brukar säga ibland att det som tidigare låg på forskningsbordet det håller vi faktiskt på och introducerar i anläggningen. Där finns en enorm potential i vårt arbete. Att vi har fått en genomförandeplan på plats tycker jag har varit väldigt bra, med en mycket längre sikt. Och sedan förstås pandemiåret 2020 som så totalt förändrade förutsättningarna, framförallt för persontrafiken och så dramatiskt ändrade hela trafikflödena och som verkligen har gjort att vi har varit många som får träna krishantering i realtid. Så är det ju. Sedan får vi se då också vad som händer i nästa steg. Men det är klart, vi har lärt oss mycket under pandemiåret om, hur snabbt sådana här förändringar kan ske och hur vi behöver vara ganska agila i vårt arbetssätt, men också ha en god beredskap/planering i grunden. Så ja, det har varit några oerhört intressanta och det har hänt väldigt mycket de här åren, det måste jag säga, och tiden har därför gått väldigt fort.
Staffan Sporre: Du har också under tiden som Gd haft roller ute i järnvägseuropa, och jag undrar lite grann hur du skulle beskriva det arbetet och vad kanske vad du vill se mer av.
Lena Erixon: Jag är verkligen, jag har framförallt jobbat i EIM då, European Infrastructure Managers, där Sverige är med på infrastruktursidan. Och vi är ju i ett antal länder som har valt, och det bildades ju mycket på initiativ av Gunnar Malm tidigare, att man skulle bilda en organisation för oss som är renodlade infrastrukturhållare. Många länder har ju fortfarande att man både, är ett med sin inkubator kan man säga. Deutche Bahn till exempel är ju ett exempel. n, en databas till exempel. Ett exempel på det - och där har jag ju verkat i den organisationen, i styrelseroller och även när ett kortare tag som styrelseordförande. Sen har jag ju också varit aktiv i det som kallas för PRIME, Plattform for Railway Infrastructure Managers, och det är ju ett antal viktiga frågor som vi har tagit upp där, och det är viktigt att vara aktiv och proaktiv i de här sammanhangen, därför att det är ofta de som påbörjas i form av diskussioner i de olika forum som sedan fortplantar sig i olika regelverk och olika järnvägspaket. Sen ska man också veta att Sverige ändå sticker ut lite grann. Vi var tidigt ute i avregleringen. Vi är ett land som jobbar med en öppen konkurrens och har kommit, är ett av de länder som kommit längst inom det området. Och det där är inte självklart ute i Europa, så vill man slå vakt om detta så är det viktigt att att vara öppen och aktiv och fortsätta att både förklara och tala om hur vi tycker ändå att det här har fungerat på ett väldigt bra sätt, och där kan jag väl säga att det är väldigt tydligt här att när vi beskriver för kommissionen, när vi hade Järnvägståget på plats, så lyssnar man noga på Sverige. Jag tycker vi, trots det lilla land vi är, har vi verkligen kunnat vara med och påverka. Sedan ska jag också säga bara för att vi har kommit långt så finns det definitivt länder vi kan lära oss mycket av. Vi har ju haft god kontakt med Prorail till exempel i Nederländerna. Vi har jobbat mycket tillsammans och utbytt tankar mellan de nordiska länderna i delar. Vi har haft kontakt med Spanien till exempel och lära oss kring hur de gjorde i samband med höghastighetsutbyggnaden. Alltså det finns många länder vi på olika sätt kan lära oss av, och det ska vi göra. Vi ska ha väldigt stora öron och ge och ta.
Ulf Carlsson: Som generaldirektör, vad har varit roligast eller mest utmanande när man ska ta sig an järnvägsfrågor?
Lena Erixon: Det händer alltid något inom järnvägen kan man säga.
Ulf Carlsson: På gott och ont, kanske
Lena Erixon: På gott och ont ja, alltså på gott och ont ska man säga. Det är fortfarande utmanande är ju att vi fortfarande har ett system som tar emot väldigt mycket mer trafik än vad det varit byggt för, och man har inte riktigt kunnat hålla jämn takt med underhållet, vilket innebär att att vi när det gäller infrastrukturen fortfarande har brister där vi jobbar med att komma ikapp på utvalda stråk. Men det kommer ta sin tid innan vi är där, samtidigt som vi, vilket ju är en fantastisk möjlighet, är ju på väg nu och introducera mer av till exempel ny teknik, nytt signalsystem, bättre möjligheter att använda den nya tekniken så måste vi å ena sidan ta till vara på möjligheterna i den nya, å andra sidan upprätthålla och ha den här gamla tekniken och få den att fungera. Så är det. Nu har vi ju en väldigt åldrande anläggning och vi har gamla signal, alltså vi har gamla ställverk. Vi behöver byta ut signalsystem eller kontaktledningar. Å andra sidan ska vi verkligen bygga och planera för det helt nya och ta till vara på den nya tekniken. Och de där är både, tycker jag, utmaningar och möjligheter. Sedan den andra delen som faktiskt kräver en del det är att försöka skapa förståelse för att det tar lite tid att till exempel planera in arbetet. Vi får ju gärna, ibland ganska nära inpå, förfrågningar inte minst kopplat mot valår, att skulle ni inte kunna ta emot mer medel. Och det är inte så lätt på järnvägen eftersom det måste måste planeras in i god tid i förväg, och vi vet också att det det blir bara problem och vi försöker hoppa de las dj:n. Det är viktigt att få förståelse för att vi faktiskt skapat ett regelverk där det är så att det här ska planeras i god tid. Det blir också väldigt mycket bättre när vi kan göra så att vi mår inte jättebra av den här typen av fluktuationer. Å andra sidan liksom möta politikerna man gärna vill tillbringa med när man har mer att få förståelse för där det kan bli ett liv. Det är ju ett angenämt problem, men det är inte helt lätt att alltid kunna hantera både kopplat till de regelverk kvar, men också för att säkerställa att vi har en god planering och därför kan genomföra det här på ett bra sätt som innebär att vi inte påverkar punktligheten. Och det är klart att jag tycker inte heller att det..., det känns jätte bekymmersamt när man får på en söndag veta att ett av våra, eller ett av LKABs godståg till exempel, har spårat ut i väglöst land. Det är ju sånt vi fortfarande brottas med. Så är det ju.
Staffan Sporre: Och då är vi inne på det som hänt alldeles nyligen. Vi har gjort en större tillbakablick nu, tänkte vi kanske summera året också. Det är ju ändå årets sista avsnitt vi har, så vi undrar lite grann hur 2021 var. Det var ju Europaåret för järnväg, även om vi i podden har förfäktat idén om att varje år borde vara ett järnvägsår. Men hur ser du tillbaka på 2021?
Lena Erixon: Ett fortfarande präglat av pandemin på många sätt ska man ju säga om vi tittar på persontrafiken. Så att även om det nu har börjat komma tillbaka, trafiken, så är vi ju inte om vi tittar på persontrafiken på samma nivå som vi var tidigare, och vi vet inte riktigt vad som händer nu igen med restriktioner. Gods har ju ändå rullat på bra tycker jag. Så det är mycket som har hänt med hänt att det var Europaåret för järnvägen har ju ändå gjort att frågorna uppmärksammas på europeisk nivå. Jag tycker det har gett oss i Sverige möjlighet att faktiskt också komma ut och berätta - Vad gör vi? Hur tänker vi ? Vad är det för frågor som är viktiga för oss utifrån ett nordiskt perspektiv och till exempel koppla till Scanmed-korridorer och så. Sen ar det hänt mycket. Vi har ju lagt förslag till ny nationell plan och vi fick en infrastrukturproposition i våras. Det är en väldig prioritet på järnvägen, ingen tvekan om det. Åttio procent av de nya resurser som läggs till den nationella planen på vår utvecklingsdel går till järnvägen - finns säkert dom som skulle vilja ha ändå mer resurser, men man ska ändå respekt för att det är mycket pengar som läggs, och förutom då de nya stambanorna så är det väldigt stora pågående projekt och vi lägger ju förslag om ännu mer medel där vi vill få möjlighet at lånefinansiera för att klara utbyggnationen av exempelvis Malmbanan. Så att det där är ju också väldigt tydligt att det är en fortsatt stor satsning och en prioritet på järnvägssidan. Men det kommer ju att man ska klara av och hantera den och möta upp. Och där tror jag att kompetensfrågorna kommer bli väldigt, väldigt viktiga. Och där för vi ju de här diskussionerna, bland annat om järnvägscollege och attraktiviteten för branschen och sådana frågor som kommer vara väldigt viktiga. Det är inte bara pengar. Det krävs också kompetens för att klara det här. Men det är mycket spännande som händer tycker jag inom området, både utifrån ett Europaperspektiv men också här i Sverige.
Ulf Carlsson: Vi kommer ha mycket prata om Staffan. Vi kommer fortfarande vara rätt ute, på rätt spår kanske.
Staffan Sporre: Jag tror det, jag tror det
Lena Erixon: Jag tror ni kommer ha fortsatt mycket att göra i Järnvägspodden
Staffan Sporre: Skönt!
Ulf Carlsson: Men vi tänkte ju passa på att knyta ihop säcken från ett par tidigare avsnitt också. I förra avsnittet så diskuterade vi branschens återtåg med Bo-Lennart Nelldal från KTH och så Petter Essén från SJ. Hur tänker du där kring ett återtåg? Kommer vi få ett resande på samma nivå som vi hade före pandemin - rekordåret 2019?
Lena Erixon: Ja, det är jag övertygad om. Jag tror att järnvägen kommer stå sig starkt framöver, av flera olika aspekter. På det stora hela är det ett väldigt bekvämt resande. Förutsatt att järnvägen också klarar av att leverera, att ha en punktlighet god punktlighet, att det uppfattas som ett ett robust trafikslag så tror jag att järnvägen har alla möjligheter framöver och kommer att vara attraktivt. Vi lyfter ju ofta klimatfrågan som en del, men där ska man nog vara medveten om att där kommer ju fler och fler trafikslag börja komma ikapp. Det görs mycket både på väg, flyg och sjöfart. Sedan är ju det här otroligt energieffektivt och har ju en mycket stor fördel i det. Men jag skulle inte säga att det bara är det, utan det finns andra saker som kommer här också som handlar om bekvämligheter om vi nu pratar om persontrafiken. Möjlighet att kunna arbeta samtidigt som man sitter, så jag är övertygad om att det kommer att komma tillbaka. Det kan dröja lite där det finns litegrann - frågan kring det här med social distans, rädsla för smittspridning och så där, men förutsatt att man ändå kommer att pandemin börjar klinga av, och det hoppas vi nog alla att det att kommer bli Folkhälsomyndigheten säger att så småningom blir det här en säsongsinfluensa bland andra som vi får leva med. Så jag är övertygad om om att man ser en återgång kopplad till persontrafiken. Sen så kommer vi se en uppgång tror jag på godset. Det kommer förstås handla om hur pass konkurrenskraftig man kan vara i förhållande till andra trafikslag, men vi ser ju också att det händer väldigt mycket inom vissa branscher kopplat till omställningen till till mer fossilfritt. Vi ser ju ibland att i norra Sverige, och det här är industrier som är väldigt beroende av järnvägs transporter för att klara sin försörjning. Vi ser också att det finns ett större och större intresse hos andra aktörer. Och kan man få till mer och bättre intermodala transporter, alltså kopplingen mellan de olika trafikslagen än på ett annat sätt, kan man jobba mer, kanske med den här typen av skyttlar som man har gjort i Göteborgs hamn, kan vi koppla över och börja se nya typer av lösningar förutom de traditionella vi gjort så är jag övertygad om också att godset har en stor potential framöver som inte bara är klimatrelaterad tan även kapacitetsrelaterad. Tror jag.
Staffan Sporre: Jag både tror och hoppas förstås att du har rätt i det förstås. Ett annat avsnitt som var alldeles nyligen så pratade vi med Otto Nilsson på Inlandsbanan, nästan hans första dag på jobbet som vd där, och han sökte samarbete då. Samtalet med honom rundades nästan av med någon form av kontaktannons. Det var samarbete kring inköp av räls och så vidare, så vi undrar om han har ringt dig?
Lena Erixon: Ja, han har tagit kontakt, han har inte ringt men väl mejlat och vi ska träffas här innan jag slutar. Så ja, kontakt är upprättat och vi kommer träffas.
Staffan Sporre: Spännande!
Ulf Carlsson: Då sätter upp den på vårt cv också Staffan!
Lena Erixon: Ja, ni kan få ta åt er äran för den. Närå
Staffan Sporre: Precis, det gör vi ändå!
Ulf Carlsson: Men du lämnar ju inte järnvägen, utan du ska ju nu gå in som ny ordförande för JBS. Vad ser du framför dig kommande år här för järnvägen, är det något särskilt som du tror kommer sticka ut?
Lena Erixon: Jätteroligt tycker jag. Det är ju ändå, jag känner att jag har varit en del i uppbyggnaden av JBS, så det känns fantastiskt roligt och stimulerande att kunna fortsätta som dess ordförande, som då en neutral ordförande efter årsskiftet. Men det känns hemskt roligt att få ha möjlighet att ta en ny roll i JBS, och det är ingen tvekan om att JBS tycker jag har en fortsatt väldigt viktig roll. Vi är ju inte klara och har inte nått målet när det gäller punktligheten, så det är fortsatt oerhört viktigt att vi har fokus på de frågorna och tittar fram. Och vi har ju ett antal frågor som diskuteras - obehöriga i spår är till exempel ett sådant område. Kan vi jobba på ett smidigare sätt med olika typer av punktlighetsinsatser och så, så att TTT tror jag kommer ha en väldigt viktig del. Också nu att ro i land det vi nu har sagt kopplat till trafikinformationen för att vi vet ju att synen på järnvägen påverkas av hur man med hur man uppfattar för punktlighet och robust i frågor, men också hur du har har fått din information. Där har inte vi varit riktigt bra på järnvägssidan. Så att det vi nu gör, och det vi planerar för, det tror jag blir viktigt. Sen har vi haft kompetensfrågorna som ett starkt fokus. Så jag tycker det bli spännande att se om vi nu kan ro i land en del av de här förslagen så vi kan gå vidare med utifrån JBS via då Trafikverket och på på till exempel järnvägscollege. Skulle vi kunna få till en annan utbildningsstruktur som riktar sig direkt mot järnvägen och som kan skapa både, alltså där vi både kan öka attraktivitet men också säkerställa vi har utbildningsutbud som möter så tror jag det är en viktig fråga. Men sen ser jag en del andra frågor som kommer, vi kommer bland att diskutera kapacitetsfrågor, alltså det finns ju vissa frågor som handlar om kapacitet som är kopplat till utbyggnad, men det finns ju också frågor som handlar om kapacitet som jag tror, där JBS ändå kan ha en roll, och det är ju mer kopplat till hur vi använder det system vi har? Vad kan vi utifrån de förutsättningar vi har, kan vi använda den kapacitet vi har på ett effektivare sätt - så att ja, det finns mycket bita i även framöver.
Staffan Sporre: Just den sista där har ju tusen följdfrågor till, men jag tror de tar dem i särskild ordning faktiskt.
Lena Erixon: Och vi är inte klara med den utan det är en fråga som vi kommer prata vidare om, och så får vi se hur vi tar det vidare. Men det är lite spännande, så är det ju.
Staffan Sporre: Jag håller helt med, och det är därför de frågorna poppar upp i mitt huvud. Men så här, numera har jag ju en del personliga intressen höll jag på att säga i upplägg och arbetssätt och angreppssätt för JBS, Blir det någon förändring när du tar över efter Kent tror du?
Lena Erixon: Det får vi se. Det vill jag ju prata med styrelsen om också. Vi kommer ha mycket fokus har vi ju sagt på att säkerställa att vi får fram resultat. Alltså vad kan vi göra för att lite snabbare få ut resultaten utifrån det vi gör, om det innebär att det att jag kommer göra några förändringar - ja, så kan det bli, men det vill jag också diskutera med styrelsen. Så att än så länge är jag gd på Trafikverket, men efter första januari kommer jag med full kraft vara ordförande i JBS.
Ulf Carlsson: Du sa ju det att du får en mer neutral roll, kanske lite friare roll. Då blir man ju nyfiken på vem blir den fria Lena?
Lena Erixon: Den mer fria Lena blir jag en som både kommer jobba men också ställa krav mot alla aktörerna som ingår i JBS. Så är de jut. Inklusive Trafikverket får jag väl lova att säga då. Men det är ju liksom att jag går in som neutral ordförande i rollen, och då har jag ju beakta alla aktörernas intressen och försöka hitta bra lösningar, men också se var släpar vi, var kan det hända mer, var kan vi få upp bättre fart, fFinns det någonting - och hjälpa initiativen som bland annat, jag menar du Staffan sitter för TTT, vi har ju dom andra - kan vi göra någonting för att öka framdriften eller någonting, eller är det andra frågor vi behöver uppmärksamma? Och det ser jag också som en del i att vara ordförande.
Staffan Sporre: Vilka initiativ vill du se från branschen då 2022?Vi har ju lagt ett antal initiativ som ligger. Jag tror att det är viktigt att man försöker få de där på plats, både kopplat till punktligheten kring hur vi ska nu jobba med att nå ut i nästa steg, och det finns ju handlingsplaner lagda. Sedan jobbar man ju med de här lite kortare delarna, bland annat inom TTT i delar. Det jag tycker kan vara lite spännande om jag ska säga någonting rakt av här så tror jag att det här med öppen data kan vara viktigt. Är det ett område där järnvägen trots allt ligger lite efter så är det ju det här med öppen och delad data. Om man jämför med en del av de andra trafikslag, och det där kan vara en viktig grundförutsättning att få på plats. Det är inte så att det inte finns en del data i dag, för det gör det. Men vi vi kan både tror jag kvalitetssäkra och öppna upp data. Men vi kan också säkerställa att den data vi har används på ett sätt för att systematiskt uppnå förbättringar, och koppla ihop till exempel infrastruktur och fordo. Så att där tror jag att vi har faktiskt en viktig del i att arbeta vidare, och där finns det också en ganska stor potential framöver, och där kan vi också, tror jag, lära oss faktiskt en del av andra trafikslag som har kommit lite längre. Jag kan tänka mig också att det kan bilda ett underlag för oss när man, även Trafikverket, men också andra aktörer apropå det här med effektiva utnyttja de system vi har så att där finns det nåt tror jag.
Ulf Carlsson: Innan vi avrundar så vill vi ju bli lite personliga också. Den första frågan vi hade där var vart kommer din favorittågresa gå nu när du av tvång inte kommer att behöva nöta på rälsen mellan Borlänge och Stockholm?
Lena Erixon: Vet du vad - jag har nu skaffat Epic Train Journeys och jag, alltså jag slukade den, jag tycker den är helt fantastisk. Ni vet vilken jag talar om, det är liksom som en bibel av de finaste järnvägsresorna ute i världen. Och det är ju precis överallt i hela världen. Men dels så tänker jag nogfortsätta resa med tåg inom Sverige, så det är väl en del. Men sen beroende på vad som händer med pandemin, jag är lite sugen på att ta ett antal såna här är lite mer spännande tågresor i Skottland. Att upptäcka The Highlands via tåg och bland annat den här Hogwarths Express som inte heter så - det skulle jag tycka var väldigt kul. Jag skulle gärna även ta den här delen som går genom Schweitz och neråt. Min tanke är nog att ta nattåget, och jag och maken har pratat om det, att ta nattåget vidare ner mot liksom Hamburg och sedan därifrån börja resa ut lite med tågresor ute i Europa - när och om förutsättningarna finns. Men sedan finns ju fantastiskt mycket fint man kan upptäcka även i Sverige. Väldigt fina tågresor, bland annat Inlandsbanan.
Staffan Sporre: Jamen precis! Vi är ju av den åsikten att en generaldirektör borde nog kunna få en bro eller ett mötesspår eller någonting uppkallad efter sig. Har du sett någon favoritplats som borde få föräras?
Lena Erixon: Haha, nej det har jag faktiskt inte gjort, men ni får gärna hitta på något.
Staffan Sporre: O ja, jag kan komma med många förslag - det kan vi ordna!
Lena Erixon: Det finns många fina platser, så att jag vill ha någonstans där det är fint. Det är det enda kravet jag har.
Ulf Carlsson: Att den här intervjun nu är på väg att ta slut, det kanske låter som musik i dina öron, vad vet jag, men med tanke på att du har en musiker i familjen - har du i något länge önskat att vederbörande skrev en ny tågklassiker i stil med Down Town Train, eller ska det vara lite hårdare - Crazy train, eller lite äldre kanske Orange Blossom Special? Vad vet jag?
Lena Erixon: Jamen du, jag ska tipsa honom om det. Alltså jag tror, det är ingen dum idé. Han gör ganska mycket såna här personliga saker, dels är han ju med i ett hårdrocksband Arvid, och sedan har jag ju bildat Pools också som är lite mer pop så där alltså som han har börjat spela. Vi var för inte så länge sedan medan det fortfarande var lite lägre smittspridning så var vi faktiskt till Berlin och lyssnade på honom så att ja, varför inte?
Ulf Carlsson: Kanske en ny jngel bara till podden, något som får lite mer stuns i.
Lena Erixon: Jag ska prata med honom, Runaway train - Crazy train kanske inte är helt fel det heller - han kan säkert nappa på det.
Ulf Carlsson: Vi får sätta ihop en bra spellista i alla fall
Lena Erixon: Han har än så länge skrivit en melodi om sin mamma så att...
Staffan Sporre: Oj!
Lena Erixon: Ja, visst, Hey mam heter den - så att så långt har jag kommit, men jag ska tipsa honom att ta ge sig in lite på järnvägsspåret också. Absolut.
Staffan Sporre: Men det tackar vi ödmjukt för. Till sist undrar vi om du har någon bra julhälsning till våra lyssnare och kanske ett nyårslöfte också till järnvägen.
Lena Erixon: Nämen - ett så vill jag förstås önska alla en riktigt God jul och Gott nytt år. Och sen vill jag särskilt passa på att tacka för allt gott samarbete de här dryga sex åren. Det har varit fantastiskt att få möjligheten att i egenskap av gd för Trafikverket haft alla dessa kontakter. Och som ni sa, sex spännande år, där det hänt väldigt mycket, men där det finns väldigt mycket mer kvar att göra ska jag säga. Och ett nyårslöfte till järnvägen, ja mitt nyårslöfte får ju vara kopplat till min roll som ordförande i JBS. Att jag kommer fortsätta verka för att kunna säkerställa att vi får en attraktiv och konkurrenskraftig och hållbar järnvägssystem som verkligen gör skillnad. För jag tror att järnvägen i Sverige och Europa har framtiden för sig. Det är jag övertygad om.
Staffan Sporre: Och jag hoppas det vi får återkomma till dig även i den rollen.
Lena Erixon: Ja, absolut, det får ni gärna göra.
Ulf Carlsson: Stort tack Lena för att du tog dig tid för Järnvägspodden ännu en gång, och lycka till i det kommande uppdraget då som ordförande för JBS.
Lena Erixon: Tack själva, och lycka till med med Järnvägspodden även fortsättningsvis.
Järda: TÅGRULL
Staffan Sporre: Innan vi går in på allt vad vi tyckte om det här så kanske vi ska komma med ett par förtydligande. För det första så Lena nämnde ju Transportstyrelsen och det som hände där.
Ulf Carlsson: Ja vad var det som hände?
Staffan Sporre: Det lagrades data där det inte fick lagras data så kan man säga, alltså det vill säga därav frågan om säkerhetsskydd och såna saker
Ulf Carlsson: Direktörer fick gå och lite annat så
Staffan Sporre: Ja, ministrar också för den delen.
Ulf Carlsson: Sen var det namn som flög fram.
Staffan Sporre: Jamen precis. Gunnar Malm nämnde Lena och det var ju hennes företrädare. Trafikverkets allra första generaldirektör
Ulf Carlsson: Och skapare!
Staffan Sporre: Precis, då har vi sagt det i alla fall.
Ulf Carlsson: En sak då som jag ändå kände av många som Lena var inne på, det var det här med säkerhet. Jag tycker, och det är nog inte bara jag som tycker att järnvägen är bäst i klassen när det handlar om säkerhet på många områden, men kanske inte just den här digitala då. Men det kanske varit en styrka att järnvägen har varit lite seg i digitaliseringsstarten, och nu, genom att då ta rygg på andra så kanske man kan bli lika bra och bäst i klassen på datasäkerhet och dataskydd när vi nu ska dela data. För som Lena var inne på, det finns ju sjukt mycket data, och det kommer ju bli än mer nu när vi hänger på sensorer på fordonen och liksom i realtid kan få en bild av hur anläggningen mår.
Staffan Sporre: Ja, det är verkligen spännande och det blir ju allt mer uppenbart även för ett tekniskt ur ditt djur som jag, att hantering av data blir avgörande för hur vi ska kunna ta kvaliteten till nästa nivå, så är det.
Ulf Carlsson: Sen, det var väl kanske inte så överraskande, men Lena ser ju väldigt ljust på järnvägens framtid. Ibland tänker jag att vi som bransch är lite dåliga på att sätta ord på fördelarna med att åka tåg. Tänker att en del järnvägare tänker att dom som vet dom vet och så säger man liksom inte ut det här, dom här argumenten högt. Men jag vet ju att du sitter på några!
Staffan Sporre: Precis, och du påminde mig om att jag faktiskt har skrivit någon form av kortare pamflett kring det här. Men i alla fall, det som alltid slår mig är hur himla dåliga vi är tycker jag faktiskt i branschen att att framhålla vilka tider du egentligen pratar om, alltså dörr till dörr och tider egentligen. När man pratar om att det gåt snabbt att flyga så pratar man en timme, mindre än det, mellan Göteborg och Stockholm. Men detär ju inte sant, det är en timme mellan Landvetter och Bromma. Först ska du ut från stan till flyget, och så ska du vara där minst 30 minuter innan för att checka in, och sen ska du bara titta bort den tiden till ingen nytta överhuvudtaget. Och sen ska du ta in till stan för att ta mötet eller shoppa eller vad du ska göra. Alltså tåget går från stadskärna till stadskärna, det är fanimej oslagbart. Ursäkta franskan, men det här blir upprörd - och då har jag inte tagit upp alla aspekter som att du behöver inte tänka på parkering. Du kan välja att göra något vettigt med resan, eller absolut ingenting om du vill det. Du får inte ont i knäna av sätet framför, du slipper säkerhetskontroll. Det finns så många uspar!
Ulf Carlsson: Du får skriva din egen bok här, för det var en bok som Lena var inne på där - Epic Train Journeys. Julklappstips? Eller den kanske redan finns på de flesta coffe-tables ute i järnvägsbranchen - men vi tar väl det som ett julklappstips till våra lyssnare. Och om inte den här boken 1001 stationer du borde besökt kanske vi borde skriva den. Eller 1001 broar. Eller så får vi bara be Henrik att göra en lista.
Staffan Sporre: Jag är rätt säker på att det finns en hel del litteratur på temat, det är jag ganska övertygad om. Men men, det finns säkert utrymme för en till. Ska vi ta lite nyheter nu?
Ulf Carlsson: Så gör vi
Järda: TÅGTELEGRAM
Staffan Sporre: Fast innan du får dra din, och min nu förstås, kära punktlighet så vill jag bara göra en snabb återkoppling till förra avsnittet och det Petter var inne på om nystart. Vi fick nämligen jättesnabbt till oss efter att det kom ut det avsnittet om att det finns en programförklaring för Nystart Kollektivtrafik utifrån det nya normala som vi pratade om sist. Nystart av kollektivtrafiken i Sverige, det är ett initiativ från Svensk kollektivtrafik, Sveriges bussföretag och Tågföretagen, och jag har stor misstanke om att det kan vara väl värt att återkomma till det efter årsskiftet. Men nu Uffe, Do Your thing!
Ulf Carlsson: Så länge jag får så håller jag fast i punktligheten, även om det nu under november var så att ljuspunkterna verkligen lyste med sin frånvaro. De problem SJ haft med sitt planeringssystem är ju välkänt, men vi hade också en hel del problem i anläggningen, i synnerhet runt Stockholm och Göteborg. Om man kryddar detta julstök med kopparstölder, obehöriga spår och en vinterstorm som drabbade stora delar av södra Sverige, ja då blir det inte så roligt. Persontågen landade till slut på 90,5 procent, godset på 73,5. För bägge segmenten var det en försämring jämfört med oktober, som i sin tur var faktiskt lite sämre än september. Minns i november den ljuva september - vi får väl kanske damma av den gamla schlagern. Jag kommer inte riktigt ihåg den går, den dök bara upp i huvudet. Tyvärr har ju också inledningen av december startat sådär, men kanske blir Lucia ändå ljuspunkten där det vänder. Vi får i alla fall en tågplan från Lucia, eller dagen före Lucia.
Staffan Sporre: Ja en ny tågplan, vi har ju entågplan nu också gubevars!
Ulf Carlsson: T22 - helt ny, har du någonting som du vill lägga till om den här i nyhetssvepet, typ allt man skulle vilja veta om T22 men inte vågat fråga.
Staffan Sporre: Jag vet inte. Vi har pratat lite grann om den förut också, men jag fick nyligen faktiskt se ett ett högt inofficiellt diagram, men som är ganska intressant. Det pekar på en fortsatt stigande trend i antalet tåg i fastställd tågplan och även antalet tågkilometer, alltså den kurvan om man jämför med bara fem år sedan. Det är tokigt var mycket mer tåg det går. Det är jättekul, men nu pekar också på utmaningarna kopplat till till exempel punktlighet kan jag tänka. Förutom den planen så tänker jag att vi måste ju också säga något om om Trafikverkets förslag till nationell plan som vi ju släppte sista november. Glädjande nog med väldigt mycket järnväg i sig, det ska vi säga. Och också intressant därför att i den så tar man väldigt mycket höjd för all industrisatsning i norr, i norra Sverige, så det blir spännande och ERTMS tas upp som en väldigt stor del också. Bland annat höghastighetsbanor finns med, det finns mycket spännande - läs på trafikverket punkt se vet jag!
Ulf Carlsson: Så vi har en hel del att fylla vårt podd- år 22 med också.
Staffan Sporre: Det låter så. Och 23!
Järda: TÅGRULL
Ulf Carlsson: Du tyckte ju att jag var lite för negativ sist i förra avsnittet, men då tänker jag ändå att vilken tur för mig att jag fick uppleva SKÅJ häromdagen. Det var ju en ny förkortning, dra den du så jag inte kör i diket.
Staffan Sporre: Stockholms Kultursällskap för ånga och järnväg.
Ulf Carlsson: Som en händelse bara svischade de förbi här ute på spåren där jag bor och bandet kan ju göra en järnvägspoddare glad på riktigt. Det kanske är rent av meningen med livet enligt vissa, det där med gamla ångtåg. För det var ju inte bara jag som stod på den där gångbron över järnvägen och såg det här tåget vissla förbi. Deth är med mening med livet, tror att det var i årets andra avsnitt jag ställde frågan om 42 eller just järnväg är meningen med livet. Den flög väl kanske inte riktigt fullt ut, så vi kanske får börja med lite mer torra och precisa avsnittsbeskrivningar nästa år. Men bakom alla de här knepiga avsnittsnamnen från 2021 - vad är det som döljer sig? Gör en re-cap!.
Staffan Sporre: Det är väldigt mycket, vi har ju bjudit på jag bjuder på någon form av provkarta med starka profiler från både verket och branschen. Vi har pratat UBTR och Underhåll, vi har pratat återtåg, underhållståg och Europatåg, insikter från ett liv på järnvägen - vad det ger en järnvägare, och åsikter i största allmänhet kan man säga.
Ulf Carlsson: Men det är inte allt.
Staffan Sporre: Nej, vi har blickat framåt och vi har blicka bakåt. Vi måste väl passa på helt enkelt, eller måste - vi ska - rikta ett tack till Otto Nilsson och Claes Scheibe, Ulrica Sörman, Bolle och Petter Essén, Tågföretagens Gustav Engstrand och vår egen Micke Hugosson, Jack Hansen och Madame president Linda Thulin - Madame Vice Preident ska det vara förresten - Linda Thulin, för att hålla på ordningen. Jan Bergstrand och Mats Åkerfeldt som nu skiftar från Shift2Rail till Europes Rail, vi hade med oss järnvägens egen Niva , det vill säga Henke, och där finns det mycket järnvägshistoria. Vi hade Håkan Sjöströms egen järnvägshistoria, vi språkade om stråk med Ann-Sofi Granberg och Sven Ödeen, vi tog råd från råd av Jenni Ranhagen och Karolina Boholm. Och så testade vi ju våran engelska också med Maurizio Castelletti och Annelie Nylander. Och så fick vi en lektion i vad som är viktigt på riktigt med Malin Holen, leddes i trafik av Lotta Strandberg. Och så har vi då alltså haft Lena gånger två. Det är mycket!
Ulf Carlsson: Innebär att vi har betat av alla i branschen eller vad ska vi göra nästa år? För vi kör väl en fortsättning även om det är bara vi som kommer kalla även 22 för järnvägen järnvägens år?
Staffan Sporre: Det är klart att vi fortsätter. Det finns ju att ta av: digitalisering, punktlighet, trafikinformation, kapacitet, kompetenssatsning - alltså det finns hur mycket som helst - Europes Rail. Men vi tar lite jullov nu och vi återkommer den tjugofjärde januari.
Ulf Carlsson: Löneafton! Dan före lön.
Staffan Sporre: Årets fattigaste dag vill jag minnas att folk kallar det för.
Ulf Carlsson: Skönt då att vi kanske kan berika på något sätt, i alla fall i andan. Men vi vill gärna att ni som lyssnar då passar på att under de kommande ledigheter fundera på tips över ämnen, perspektiv, gäster som ni gärna vill se eller höra mer om här i podden. Adressen är jarnvagspodden @ trafikverket punkt se Har ni ett julkort på lut så tar vi ju tacksamt emot det också. Har nu en riktigt skön jul och nyårsledighet , och extra varma hälsningar till alla er som på ett eller annat sätt ser till att järnvägen rullar 24/7 även på julafton.
Staffan Sporre: Jag håller med. Kära lyssnare, stort tack för i år och från oss båda till er alla - God jul och Gott nytt år! Vi hörs igen 2022.
Järda: Du har hört Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen.