Rådfrågade i rådande tider. Avsnitt 5 2021

På inget sätt kan goda råd i det här fallet sägas vara dyra. Vi bjuder på två gäster som frikostigt delar med sig av sin bild av transportköparnas syn på järnvägen. Deltar i detta rådslag gör alltså Jenni Ranhagen, Vd för Näringslivets transportråd, och Karolina Boholm, ordförande i Industrirådets arbetsgrupp för transporter och infrastruktur.

Ämnen vi kommer in på tillsammans med Jenni och Karolina rör allt från cirkulära flöden till horisontella samarbeten, om järnvägens attraktivitet och varumärke samt vad som är lätt och vad som kanske inte är det. Det utdelas både beröm och kritik, med hopp om mer verkstad och mindre av utredningar och analyser. Högst upp på en gemensam önskelista står en avbetad underhållsskuld.

Vi kryddar som vanligt denna vår järnvägsanrättning med ett lite kortare nyhetssvep som innehåller såväl fanfar som eufori då sista datum för ansökan till T22 passerat. Om tre veckor hörs vi igen, i vilken mylla vi sätter spaden i då återstår att se – kanske blir det en stråkkvartett! Eller så tar vi ett gott råd och slutar med ordvitsar!

Transkribering av avsnitt 5 2021

Ulf Carlsson: Har du ett gott råd?

Staffan Sporre: Ett gott råd ja, jag har många goda råd. Nu är goda råd dyra!

NU AVGÅR JÄRNVÄGSPODDEN

Staffan Sporre: Hej och välkomna till Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen med mig, Staffan Sporre

Ulf Carlsson: och med mig Ulf Carlsson. Och den här gången rör vi oss både horisontellt och cirkulärt genom att prata med dels Vd:n för Näringslivets transportråd Jenni Ranhagen och dels Karolina Boholm, ordförande i Industrirådets arbetsgrupp för transporter och infrastruktur - bland mycket annat ska det visa sig vara.

Staffan Sporre: Det var rejält, men vi ska alltså helt enkelt försöka vara en del av att öka branschens förståelse för transportköpare och varuägare. Det är ganska efterlängtat enligt vissa. Och vi har ganska mycket att prata om, så det blir bara korta, men ack så viktiga nyheter efteråt.

Ulf Carlsson: Vi körde gång direkt så lyssnarna inte behöver nöja oss med bara ditt och mitt rådslag. Det kan vi spara till slutet.

Ulf Carlsson: Då säger vi varmt välkommen till Järnvägspodden , Jenni Ranhagen!

Jenni Ranhagen: Ja tack så mycket.

Staffan Sporre: Kan väl börja med att du får berätta lite kort om vem du är och för den delen vad Näringslivets transportråd driver för frågor, om det nu är någon som inte vet.

Jenni Ranhagen: Jag heter Jenni Ranhagen och är sedan ungefär två år tillbaka vd för Näringslivets transportråd och innan dess kommer närmast från stålindustrins branschorganisation Jernkontoret där jag bland annat arbetade med frågor som är kopplade till transporter, men jag har också varit inom staten så att säga. Och Näringslivets transportråd är en branschorganisation för godstransport köpare inom industrin och handeln och vi har som främsta syfte att verka då för medlemmarnas gemensamma intressen inom områden, transporter och infrastruktur och logistik och lyfta fram ett varuägarperspektiv i syfte att främja effektiva godsflöden både inom Sverige och internationellt, för att i slutändan stärka svenskt näringsliv och dess konkurrenskraft. Och i och med att det handlar om effektiva godsflöden och logistikupplägg, så trots att den här podden handlar om just järnvägen så menar vi alla trafikslag behövs och ska utnyttjas och utvecklas till att vara så effektiva som möjligt.

Ulf Carlsson: I det förra avsnittet hade vi det europeiska järnvägsåret som tema och som lite i skuggan av pandemin i alla fall kommer handlar mycket om godsfrågor. Hur ser ni på de internationella flödena? Finns det nånting där som fungerar extra bra eller något som man nu när man har sådant här år som man verkligen borde försöka åtgärda?

Jenni Ranhagen: Ja, alltså, dels så har vi ju till exempel då under det här året, i och med att det har varit en pandemi, så har vi sett generellt är godstransporterna på järnväg har fungerat hyggligt bra och kanske till och med bättre än tidigare. Just också tack vare att det har varit färre passagerartåg, vilket har gjort att framkomligheten för gods har förbättrats en del. Men sedan så har vi naturligtvis frågor som vi fortfarande menar att behöver, kan liksom förbättras helt enkelt. Och där är det ju sådana saker som det här fjärde järnvägspaketet där vad jag förstår, till exempel implementeringen, är det fortfarande lite försenad, den skulle ju vara implementerad redan för snart två år sedan, men där man inte riktigt har kommit till skott. Och det är ju kopplat också då att det är frågor som just för att underlätta och liksom undanröja hinder för gränsöverskridande transporter. Vi har också till exempel den här frågan som är kopplat till de internationella transporterna så är det ju redundansen över Öresund och då är det här som Trafikverket har tittat närmare på, nämligen den här färjeförbindelsen från Trelleborg ner till Tyskland.

Staffan Sporre: Jag menar, internationellt så har ju operatörer och infraägare sina samarbeten finns det motsvarande samarbete för eran del liksom i näringslivet där olika stater gör gemensam sak för att få driv på frågor. Vilka frågor skulle det kunna vara i så fall?

Jenni Ranhagen: Ja, vi har samarbete genom en europeisk branschorganisation som heter European Schipper Council och som då samlar både godstransportköpare men också då liknande närings branschorganisationer som näringslivets transportråd i olika europeiska länder. Och där är då ett exempel just fjärde järnvägspaketet har varit en sådan sak där vi har arbetat mycket i den europeiska nivån. Vi har också just haft bland annat bullerfrågan, är någonting som vi diskuterar där och också då av järnvägskorridorer, inte minst Scanmed-korridoren och där vi har då på olika sätt egentligen försökt förbättra samarbetet mellan de olika infrastrukturförvaltarna i Europa och järnvägsoperatörer och godstransportköpare också där vi då menar att det sistnämnda, alltså just godstransportköpare, många gånger har glömts bort och utelämnats. Och där då Sverige är faktiskt ett positivt exempel ändå där man har lyft in de företag som köper transporter på järnväg med arbetet och som stöttat oss i den strävan tidigare.

Ulf Carlsson: En sak som ofta lyfts fram som en avgörande faktor om man pratar om att få mer gods över till järnväg från väg det är tillförlitlighet, och er ordförande Jenny Larsson var med på ett seminarium i höstas om konkurrenskraftigt transporter. Hon lyfte just frågan om tillförlitligheten, redundans, och vi funderade då på om det är redundans kopplat till infrastrukturen, du var inne på Trelleborg där, eller om det snarare handlar om fordonsfrågor eller kanske både och.

Jenni Ranhagen: Jag skulle säga att det är både och. Vi pratar ju många gånger, naturligtvis främst om redundans kopplat till just infrastrukturen. Det är huvudsaken för en transportköpare är ju att varorna kommer fram och gärna då i avtalad tid. Och då är det just väldigt viktigt med att infrastrukturen fungerar. Och då handlar det om till exempel just den här, att ha en än en alternativ väg till kontinenten. Och då har vi också lyft just järnvägsfärjan av den anledningen att det ger oss också möjlighet att faktiskt helt runda Danmark ifall att vi har störningar där längre fram, eftersom det fortfarande enkelspår många gånger genom Danmark, och dessutom också vissa viktbegränsningar som gör att alla transporter inte kan ta den vägen. Men sedan så är det ju naturligtvis också fordon, vi har andra sammanhang lyft fram just att transporter är många gånger cirkulära flöden, samt för att vi ska kunna ha transporter ut från Sverige så måste vi också få in flöden.

Staffan Sporre: Om vi pratar om i attraktivare järnväg i en annan del av spektrat. I den frågan så finns ju flexibiliteten och där ska vi säga att vi är högst medvetna om att det finns mer att göra på Trafikverket inom flexibilitet. Men hur redo skulle du säga att det järnvägsföretag är för att bli mer flexibla?

Jenni Ranhagen: Ja, alltså, jag måste säga att jag från mitt perspektiv så har jag inte sett eller hört att det skulle vara ett problem, utan det handlar ju mycket mer om egentligen just att kunna liksom anpassa kapacitetstilldelningen, till exempel mycket snabbare också, och jag antar att järnvägsföretag i och med att de har affärsintressen och så där ändå är väldigt bra. Är hyfsat flexibla. Men men som sagt, det är ingenting som jag har hört lyftas så mycket.

Staffan Sporre: Vi måste ju börja någonstans, för jag förstår det.

Ulf Carlsson: Jag ska inte säga att det en strategi att för att förbättra för godset så ska vi köra färre persontåg, men det finns i alla fall en godstransportstrategi som bland annat landat i en färdplan för ökad överflytt av gods och båt ska vi säga. Myndigheten Trafikanalys har ju nyligen utvärderat den här färdplanen som nu då är halvvägs in i sin tidplan. Vad har ni för bild av den här strategi? Har den fått önskad effekt?

Jenni Ranhagen: Näringslivets transportråd är i grunden väldigt positiv till godstransportstrategin och de satsningar som tas upp i den och som syftar till att utveckla och förbättra den befintliga infrastrukturen i syfte, liksom att vässa hela transportsystemet och klara klimatomställningen. Och också då stärka svenskt näringslivs och företagens konkurrenskraft. Men vi menar att vi nu bör liksom komma till mer verkstad i själva anläggningen och att staten liksom går mer från utredande till till genomförande. Vi behöver inte fler handlingsplaner, utan mer egentligen en plan för hur vi ska genomföra allt det här och där är vi ju, egentligen det som som är en av våra allra viktigaste frågor det är att ta igen det eftersläpande underhållet för järnvägssystemet och där vi ser att vi inte har kommit så långt som vi hade önskat.

Staffan Sporre: Kopplat till den strategin i alla fall så finns ju aktiviteter som som ska höja förståelsen hos Trafikverket för både våra avtalskunder men även deras kunder. Och jag vet ju att ni på Transportrådet har pekat på lyhördheten hos oss på Trafikverket som en viktig faktor. Kan du tycka att vi har tagit steg där?

Jenni Ranhagen: Ja, det tror jag säkert, liksom, i vissa avseenden. Dock tror jag ändå fortfarande att Trafikverket av gammal vana många gånger fortfarande vänder sig i första hand till tågoperatörerna och det är ibland säkert är helt relevant att göra det, men jag tror också att det kan, verkligheten kan liksom upplevas lite olika och problem som uppstår kan upplevas lite olika av Transportköparna om man jämför med tågoperatörerna. Jag tycker att ett tydligt exempel där är den problematik som uppstod i norra Sverige i början av året, när det var några riktigt kraftiga snöoväder som gjorde att man fick stänga delar av Norra stambanan periodvis eller så. Och då pratade man vad jag upplever det mest med tågoperatörerna och då kanske inte riktigt den. De stora problemen som de stoppen orsakade för Transportköparna kom fram tillräckligt tydligt till Trafikverket. För det får ju liksom helt andra effekter i nästa led så att säga. Och att det liksom indirekt kan göra att man tappar helt enkelt en kund eller någonting i sin tur, eftersom man inte får fram leveranserna. Det är ju också där som då tillförlitligheten kommer, liksom understryks väldigt tydligt.

Staffan Sporre: Kan man säga det att det har gjorts utvärderingar av hanteringen av det här, och det tangerar en del i alla fall som vi absolut ska ta med och jobba vidare med. Och se till att förbättra inför nästa år, inte minst, vad menar vi när någonting är röjt och klart är absolut en sån fråga som jag tänker får jätte konsekvenser för en transportköpare om vi inte är klara på vad vi menar.

Jenni Ranhagen: Här ska jag också lägga till att vi har en jättegod dialog nu med Trafikverket och just nu är helt säker på också att vi kan gemensamt komma fram till hur kan förbättras så att de inte hamnar där liksom nästa gång. Det blir den typen av störning.

Ulf Carlsson: Du nämnde tidigare halvt cirkulära flöden, men vi har också pratat att ni tidigare i alla fall har lyft vikten av horisontella samarbeten och flöden. Är det fortfarande en viktig fråga?

Jenni Ranhagen: Absolut. Och precis just idéer som du lyfter fram så är det viktigt för att få ekonomi egentligen i transporterna så är det viktigt att det finns flöden att både returer, även returtransporter och där har vi ju några exempel inom bland transport köpare där just horisontella samarbeten har varit väldigt lyckosamma. Bland annat de som jag har varit mellan SSAB och LKAB, och där även andra parter har varit inblandade. Men det som vi har egentligen efterfrågat har varit systematik och en liksom mer neutral part som gjuter lite olja på vågorna, så att säga. För att än så länge så har det nu ändå varit så att det är väldigt många enskilda eldsjälar som ser till att det händer.

Staffan Sporre: Vad skulle du säga Jenni blir de enskilt viktigaste frågorna för Näringslivets transportråd, och framförallt kopplat till järnväg, framöver, både i Sverige och internationella flöden.

Jenni Ranhagen: Alltså en av de absolut viktigaste frågorna när det gäller just infrastruktur och framåt det är just underhåll på både egentligen väg och järnväg som också lyftes i Trafikverkets inriktningsunderlag att vi måste liksom vårda den befintliga infrastrukturen som vi redan har, och där då särskilt att vi går till handling och ökar tempot när det gäller att ta igen det eftersläpande rejäla underhållsskulden. Är det en av de absolut viktigaste sakerna, för att det är ju så kopplat till den här frågan om tillförlitlighet. Att vi ska komma till skott med dem brister i infrastrukturen och också som ett sätt då att egentligen att påverka positivt lönsamheten också hos tågföretagen och hela järnvägssektorn.

Ulf Carlsson: Vi återkommer om en stund. Innan vi lyssnar på Karolina så tänkte att vi skulle stanna upp lite där vi är cirkulära flödena som jag tyckte lät rätt spännande. Något du är bekant med sen innan? Kan jag så att säga rådfråga dig om det här?

Staffan Sporre: Slitet redan... Nämen begreppet är väl ska erkänna nytt för mig - fenomenet är ju välbekant för min del, så har väl snarare pratat i termer om optimerade upplägg där man när man pratar om att ha lastade vagnar i båda riktningar. Och sådana upplägg är ju förstås av godo för hela kedjan. Förutom varuägarnas perspektiv som Jenny pratar om så tjänar transportören mer på en lastad släpa än en tom. Ur vårat kapacitetsperspektiv så är det ju förstås tacknämligt om varje transport faktiskt har ett konkret uppdrag. Med det då inte sagt att tom vagnar inte är viktiga för helheten för det är dom ju, jag du förstår, Hade du något du tänkte på?

Ulf Carlsson: Alltså förutom det pinsamma att jag uttalade hennes namn fel tänker du där? Ja, det skulle vi vara med underhållsskulden. Jag tänker att det är ju inte en fråga som järnvägen är ensam om, så den är ju spännande liksom. Hur ska man närma sig den så? Sedan tyckte det var kul att Jenny, precis som mister Castelletti i vårt förra avsnitt, ändå framhåller att vi i Sverige på många sätt är ett föredöme. Att vi, liksom även om vi gjorde det sent då, har bjudit in Transportköparen och varuägarna i det här samtalet om hur järnvägen kan förbättras. Tror att det är viktigt att man inte glömmer att det är mycket som också funkar bra, även om allt såklart kan bli bättre. Men nu går vi vidare.

Staffan Sporre: Det gör vi, kör du!

Ulf Carlsson: Välkommen till Järnvägspodden, Karolina Boholm från Industriområdet!

Karolina Boholm: Tack!

Staffan Sporre: Ja, vi vill ju gärna höra vem vem du är lite kort också och vilket industri rådet är och vad ni har för aktier i frågan om att få över mer gods från väg till järnväg skulle också vilja höra.

Karolina Boholm: Jag kan väl börja med att säga att jag har flera hattar - nu ser ju inte i det eftersom det bara är ljud och inte bild, men till vardags jobbar jag på branschorganisationen Skogsindustrierna som transportdirektör där jag ansvarar för transport och infrastrukturfrågor. Och jag sitter också i styrelsen för Näringslivets transportråd, men så har jag ytterligare en hatt och det är att jag är ordförande i Industrirådets arbetsgrupp för transporter och infrastruktur. Och Industrirådet då det är ju arbetsmarknadens parter inom industriavtalet. Och då är både branschorganisationer, arbetsgivarorganisationer men också fackförbunden inom industrin som är Industrirådet. Och då har vi då olika arbetsgrupper där vi jobbar med olika typer av frågor, det är forskning och utveckling, kompetensförsörjning och energi och så då transporter.

Staffan Sporre: Jag måste ju säga att av alla hattar du nämner där så såg jag givetvis framför mig lokförarhatt det första jag gjorde.

Karolina Boholm: Lokförarhatt det har jag nog ingen, det närmaste så - jag brukar lite sådär skämtsamt nedvärdera mig själv och säga att jag är skrivbordsbyråkrat. Och det är jag ju, för ibland tror folk att jag upphandlar liksom transporttjänster för skogsindustrin men det gör jag ju inte. Utan jag jobbar mer med policyinriktade frågor alltså mot politiken och mot myndigheter. Så jag är en sorts ambassadör för varuägarna, dom som är i verkligheten helt enkelt.

Staffan Sporre: Inte illa det.

Ulf Carlsson: Nej, och vi tänker inte ställa någon hatt mot någon annan eller göra någon värdering i det. Men du var ju också med på det här webinariet i höstas i oktober. Vår känsla i alla fall var att du gick ut ganska hårt och hade en lista där och mycket var enkelt och borde redan ha varit på plats. Vi är lite nyfikna. Fick du några reaktioner efteråt från branschen? Togs dina poänger som du vill göra emot, såsom du hade hoppats?

Karolina Boholm:  Ja, men jag fick otroligt mycket positiva reaktioner av flera olika både medlemmar och varuägare. Men också några liksom som jobbar hos tågoperatörer eller så - av de som hörde av sig så klart. Men kanske var det så att jag gick ut lite hårt, och jag kanske säger det som om det är enkelt men jag fattar också att ingenting egentligen av det som jag sa egentligen är enkelt, för då skulle det väl redan ha genomförts? Utan det är väl mer känslan som en varuägare och transportlöpare har - att liksom, hur svårt kan det vara när man har vissa problem och utmaningar? Det borde vara enkelt att genomföra vissa saker, men det har inte gjorts och några av de sakerna jag lyfte det är du ur ett varuägarperspektiv vad vi tycker känns som enkla saker som borde kunna åtgärdas om man vill ha mer gods på järnväg.

Staffan Sporre: Du pratade ganska mycket om färdplanen för ökad överflytt som var under framtagande då om jag minns rätt. Är den klar nu?

Karolina Boholm: Ja det borde den ju vara eftersom jag faktiskt på seminariet sa att vår plan var att den skulle vara klar i december, men man kan väl säga att vi underskattade lite grann också hur mycket arbete vi fick efter att Trafikverket presenterade inriktningsunderlaget. Så vi bestämde oss faktiskt för att skjuta på det hela lite grann och avvakta infrastrukturproposition, som dessutom är försenad för när det här poddavsnittet sänds har den ännu inte kommit. Så vi tänkte att för att behålla aktualiteten på den här rapporten så sparar vi lite på den och publicerar den efter att infrastrukturpropositionen har kommit. Så nej, den är inte färdig än kan man säga. Men den finns fortfarande i en version med nummer tre nu då. Det är ju så här att vii jobbar ju med massa olika frågor och vi jobbar inte bara med järnväg, utan vi jobbar ju med sjöfart, med lastbilar och skattefrågor och miljöfrågor och en massa andra grejer. Det blir också vad som hinns med. Till skillnad från Trafikverket så är vi inte många som jobbar med transportköparnas olika behov.

Staffan Sporre: Som du förstår så kommer vissa delar av det du sa censureras så klart. Att man jobbar med lastbilar och sjöfart kan man inte säga i en järnvägspodd.

Ulf Carlsson: Vi funderade där då i jämförelse med den färdplan som Trafikverket har, ska man se er färdplan som ett svar eller ett komplement till Trafikverkets. Eller handlar det snarare då om en kommentar eller svar på den infrastrukturproposition som som det som finns som kommer i dagarna

Karolina Boholm: Jamen det finns ju en massa olika bra dokument här. Men Jenny här pratade ni lite grann om godstransportstrategin, den är ett otroligt bra dokument där det står jättemycket bra saker. Sen så har ju tack vare den strategin har ju Trafikverket fått ett regeringsuppdrag om att ta fram en handlingsplan för överflyttad till mer gods till järnväg men också sjöfart då. Och nu kommer snart infraproppen, och sen ska ju Trafikverket också småningom ta fram den här nationella planen och allting hänger ihop, och man kan väl säga att vår produkt blir ett komplement. Det vi ser saknas för att verkligen få till mer gods på järnväg.

Staffan Sporre: Våran färdplan är ju alltså en del av den här godstransportstrategin, strategin i sig är utvärderad av Trafikanalys, och då undrar man ju lite grann till dig också vad du tycker om strategin, men också om om färdplanen som är en del av den.

Karolina Boholm: Jomen, så här som Jenny sa, alltså godstransportstrategin är jättebra. Och den här handlingsplanen som Trafikverket har tagit fram och är väldigt bra. Men det som är dilemmat med alla de här är ju att ingenting händer i verkligheten, utan det blir nya analyser i form av rapportformat. Det enda som transportköparna bryr sig om är ju hur ser det ut i anläggningen och i deras upplevda transportvardag. Och där har det ju inte hänt någonting.

Ulf Carlsson: Om vi då lämnar strategin, om vi kan lämna det där. Jag tror det, och går förhoppningsvis då till någonting som är mer av handling när det gäller attraktivitet. Vad känner du behöver göras för att varumärket järnväg utifrån ett godsperspektiv? Vad behöver vi till för att öka attraktiviteten i form av bättre kvalitet och öka tillförlitligheten och på sikt även öka konkurrenskraften?

Karolina Boholm: Precis, järnväg ska vara attraktivt för godset för det är då man får mer gods på järnväg. Jag skulle säga kvalité och konkurrenskraft, du nämnde också tillförlitlighet så klart, men det är en del av kvaliteten. Det är fortfarande så att det går inte att lita till hundra procent på att järnvägen fungerar och det skapar bekymmer. Trafikverket är väldigt mycket duktigare och bättre nu måste jag säga än när jag började med de här frågorna, och mycket bra på dialog för att lyfta viktiga frågor. Också underhållsbehoven är ju mer lyfta nu än för 15 år sedan och det är otroligt viktigt. Men det måste ju vara så att anläggningen funkar bra hela tiden. Då blir det attraktivt.

Ulf Carlsson: Finns det någonting där som gör att det här en större fråga för järnvägen än andra transportslag? Vi har ju som Ever Given nu då det blir stopp även på sjöfarten. Det händer olyckor även på vägar, gods blir sent. Men just att järnvägen, även när det gäller punktlighet så finns det en skillnad mellan flyget och järnvägen, hur stor o viktig fråga det blir. Varför blir den en så stor fråga just för järnvägen och inte för andra transportslag? Eller är det bara för att jag har vissa skygglappar på mig nu.

Karolina Boholm: Nej, man har man järnväg så är man ju fastlåst i systemet. Det är klart att det blir en trafikolycka för en väg, men det är inte så att trafikolyckan kanske är i båda filerna. Eller så finns det en sidoväg som man kan åka för att komma runt. Och du behöver inte ha en massa komplicerade processer för att ta den där sidovägen. Och även med suez-kanalen, okej stod du direkt på kö efter Ever Given så fastnade du kanske där, men det går att åka runt Afrika också. Det tar längre tid absolut. Men du är inte fastlåst. Det är väl det som är problemet med järnvägarna. Det är spår och det är all rullande materiel och andra saker som är där, och då måste du använda det. Och sen om om det händer störningar och så som varuägare är du oftast fast i kontrakt man måste betala dom fast man inte får en transportlösning. Så för en varuägare är järnvägen totalt oflexibel, men jätteeffektiv och bra när det funkar. Men det är det som är utmaningen här. Vi har utifrån skogsindustrins perspektiv så kan man säga att efter vinterproblemen som var då 2010 2011 och lite senare så var det flera som inte fick ut sitt gods med allvarliga effekter och då minskade man andelen gods för man ville inte vara fastlåst i järnvägen och då gjorde man det trots att man fick högre kostnader för att man valde en väglösning. Men ur en varuägares perspektiv så måste du kunna leverera till din kund i den tid du har sagt. Det spelar ingen roll om Trafikverket säger att det är en klass 3 varning och vi måste stänga järnvägen när det blåser mycket, du måste ändå leverera till din kund och du blir ju andra trafikslag effektivare och flexiblare

Staffan Sporre: Men om vi säger så här - att frustrationen - jag vet att det finns en frustration hos oss godstransportköparna över att inte bli lyssnad på det. Det är vi ju så klart väldigt medvetna om det har ju bara hanterats så smått, i alla fall genom av jag vet inte om vi ska kalla det för kampanjer, men vissa aktiviteter i alla fall för ökad förståelse internt på Trafikverket Ser du att det räcker eller behöver vi göra mer?

Karolina Boholm: Jag tycker att ni verkligen, de här kampanjerna syns och det är bättre. Men liksom det övergripande samhällsmålet är ju att vi vill ha mer gods på järnväg. Då blir svaret på frågan, nej det räcker inte. Därför litegrann lider ju järnvägen av att man ska förklara hur järnvägar är. Och ja, men om man ska kunna vara ett attraktivt sätt att transportera gods, då måste man lyssna på vad behoven är. Det är tvärtom, det är hela järnvägssektorn lider lite av det där. Det är kanske det som ger den här frustrationen hos varuägarna att man inte blir lyssnad på. Man vill använda järnväg och man behöver vissa saker, och så försöker man ha en dialog om det och då får man en lektion i hur man själv ska anpassa sig för att kunna ha järnväg. Det är inte det man vill ha.

Staffan Sporre: Där håller jag helt och hållet med såklart. Kopplat till det också så tycker jag väl också, apropå hur svårt är, men vi ska nog sluta kokettera med att det är komplicerat att åka järnväg tänker jag.

Karolina Boholm: Det är ju det att vi använder jättemycket järnväg, och de som använder järnvägen vill gärna använda mer järnväg. De är det vi jag tänker att vi ska ta den positiva kraften och lyssna på de som vill mera. För då får vi mer gods på järnväg.

Ulf Carlsson: Det sa du i höstas att viljan från varuägarna är stark att få flytta över godset. Men hur tar sig det i uttryck i form av - jag ska försöka att inte ge dig svaren i frågan den här gången, utan hur tar sig det i uttryck?

Karolina Boholm: Nej, men alltså jag har nu jobbat på Skogsindustrierna i nästan 14 år med transportfrågor och det är det enda jag hört, hur liksom alla företag av miljöskäl, av effektivitetsskäl av alla möjliga skäl vill ha mer gods på järnväg men inte lyckats för att liksom några - ett företag till exempel som har höga mål på att öka andelen järnväg hela tiden, istället för att jobba med den här ökningen, får ägna sig åt att befintliga system fungerar, liksom krishantering hela tiden så. Det är väl mer det då att såhär - de skulle vilja göra det bättre, de har en massa idéer och lösningar på hur det skulle kunna ske. Och så tycker de att man har sagt samma saker i tio år. Men det är precis såna saker då som är jättebra med godstransportstrategin och med Trafikverkets nuvarande arbete, men också med näringslivspotten som Trafikverket införde med förra nationella planen.

Staffan Sporre: Fortsätt, med vad du tycker så bra med den potten?

Karolina Boholm: Ja, men den kom ju till av att vi hade en diskussion i flera år med Trafikverket, därför att många utav dom utmaningar och problem som varuägare uppmärksammade var om man får kalla dem relativt små. Men liksom alltid när Trafikverket sedan ska göra åtgärder, då ska man göra åtgärdsvalsstudier. Och det blir så himla stort då, man ska titta på alla trafikslag och det ska vara liksom personresor och det ska vara gods och allt möjligt. Och den här lilla saken man vill åtgärda den drunknar i nån större åtgärdsvalstudie. Så då var idén med näringslivspotten att man skulle försöka hitta ett sätt att lyfta mindre åtgärder och då försöka hålla dem små att de inte blir för stora så att man kan åtgärda dom lite fortare.

Staffan Sporre: Och tycker du att vi har fått den snärten i det då, för jag kan ibland tycka - och nu binder jag kanske ris åt min egen rygg - men att vi fixar fram pengarna till det men det ska ändå in i gängse process, och så tar det ändå två år att få till den där värmeposten. Eller känner du att vi ändå får snärt i frågan?

Karolina Boholm: Jomen det har hänt flera projekt. Jag har ju varuägare har rapporterat mig att tack vare näringslivspotten har vi nu kunnat öka på x-y sträckan, så det har ju hänt någonting, men det är också så att det är en helt ny pott och sen ska arbetsmetodiken för det arbetas fram och då tar det lite tid. Och sen är kanske inte alla de där, inom citationstecken, små åtgärderna - dom är inte så små så dom måste in i en plan i alla fall. och då ska deom ini den här tidsprocessen. Då tar det lite längre tid. Men jag tycker ändå att det är otroligt positivt, det är ju ett forum att diskutera saker och försöka hålla åtgärder mindre för att få till åtgärder för godset. Och det är otroligt positivt.

Ulf Carlsson: Om vi lämnar potten och det, målstyrning - vi uppfattar och tolkar dig lite som att du tycker ändå att vi på Trafikverket, kanske på samma sätt som Banverket en gång hade, ska få ett tydligt främjandeuppdrag med mätbara mål för den här överflytten. har vi tolkat dig rätt då?

Karolina Boholm: Ja!

Ulf Carlsson: Hur ska ett sådant mål se ut, och vad borde målet ligga på?

Karolina Boholm: Jag vet inte riktigt om jag kan svar exakt på vad målet ska ligga på idag. Men men, jo jag tycker att ni ska ha ett tydligt främjandeuppdrag. Det blir lite, det är så svårt det här. Vi ska flytta över mer gods till järnväg, och varuägarna vill flytta över mer gods men så är det hinder i infrastrukturen - stora eller små, administrativa eller kapacitetsmässiga - olika skäl. Men men då blir det som att det är varuägarnas fel att det liksom saknas någonting som är Trafikverkets rådighet. De vill, men de kan inte, och så tycker alla de politiker att de borde. Men vi vill ju, men kan inte! Då landar man ju hela tiden i att jamen Trafikverket är ju faktiskt en aktör som kan råda bot på detta. Och göra det där så att det blir en överflyttning om det nu är ett hinder som har med infrastrukturen att göra. Och därför tycker jag att det är bra med främjandeuppdrag. För ni skriver ju också i planer för hur vi ska nå klimatmålen - att vi borde ha mer gods på järnvägen, och då blir det litet som att men låt oss komma till konkret handling. Vad ska vi göra då, vad är det som ska ske, så att det blir lite verkstad - det är ju verkstad vi vill ha!

Staffan Sporre: Om vi ska ta och komma tillbaka till lite av det du var inne på i höstas på webinariet så tänkte jag att vi skulle börja med MPK som råkar vara en lite grann av min hemmaplan, eller som i alla fall har varit - jag tror att vi skulle kunna diskutera väldigt mycket kring den, men jag säger så här: enligt nuvarande tidplan i alla fall så rullas ut till tågplan T23. Vad ser du mest fram emot med MPK?

Karolina Boholm: Ja alltså, det är ju tåglägen överhuvudtaget då att det ska vara något mer flexiblare eller att man skulle kunna göra någon typ av omplanering eller liknande. Optimeringar är helt enkelt i befintlig plan. Det är väl det jag önskar se. Jag kan lite för att veta om det kommer skilja i tågplan 23 eller liksom när det kommer rullas ut. Men tåglägesfrågan är ju viktig för transportköparna, och de upplever stor frustration kopplat till det på olika sätt.

Staffan Sporre: Jag kan ju säga att göra den smidigare är ett halleluja moment, rakt igenom - från ax till limpa. Så det är ju skönt att höra att man ser den nyttan även hos er.

Karolina Boholm: Absolut, men vi har ju lyft den frågan jättelänge. På seminariet i höstas så sa jag ju det också, jag var ju expert i Gunnar Alexanderssons utredning för flera år sedan och då lovade Trafikverket i den där utredningen att MPK skulle vara färdigt till 2018.

Ulf Carlsson: Ska vi försöka avrunda? Nu när vi har er bägge två här, vi har det här Europaåret för järnväg, och i vårt förra avsnitt så pratade vår gäst då Mauritzio Castelletti om att man under året ska försöka skapa ett momentum. Allting kommer inte på plats under ett och samma år här. Men vad är det för frågor som ni gärna skulle vilja se, om ni får välja ut en var, där ni verkligen skulle vilja se att här kan man verkligen peka på att det hände någonting 2021 som fick verklig betydelse för järnvägen.

Karolina Boholm: Men jag kan ju säga det att om jag skulle få önska vad som helst som ska vara löst i år så skulle jag vilja se en blocköverskridande överenskommelse - alla partier i riksdagen - om hur man ska beta av det eftersläpande underhållsskulden till ett visst datum eller årtal.

Staffan Sporre: Amen!

Karolina Boholm: Det är min önskan från 2021.

Ulf Carlsson: Jenni då?

Jenni Ranhagen: Jag vet inte om det är för tråkigt om jag bara säger att jag håller helt med Karolina. Alltså det är ju den stora frågan och vår högsta önskan också, att man verkligen en gång för alla sätter ner foten när det gäller eftersläpande underhållet.

Ulf Carlsson: Är dom utmaningarna är störst i Sverige, eller är den utmaningen då störst i relation till Europa? För jag misstänker att även våra grannländer och längs de här stråken så finns det motsvarande utmaningar med ett eftersläpande underhåll, att vi inte unika på något sätt i en europeisk kontext.

Jenni Ranhagen: Nej, det är min uppfattning också, såklart. Det är däremot säkert svårare för näringslivets transportråd att påverka, men absolut, det är det som man hör i de här europeiska sammanhangen att i de flesta länder i väst- och centraleuropa har också en underhållsskuld när det gäller järnväg.

Karolina Boholm: Om man skulle få önska lite till så kan jag ju tänka mig att just för att få mer gods på järnväg, och det är det europeiska året för järnvägen, då skulle man ju önska att alla medlemsländer i Europa kunde fokusera lite mer på att importgodset till Sverige skulle kunna komma mer med järnväg. Får vi mer importgods som kommer från Europa med järnväg till Sverige, så får vi ju mer exportgods som går med järnväg från Sverige till Europa. Det är ju lite det som Jenni har pratat om här tidigare också om cirkulära system, vi kan ju inte bara ha tåg fyllda i ena riktningen utan då måste tågen måste vara fulla från Europa till Sverige också.

Staffan Sporre: Ja, det är önskemål så goda som några.

Ulf Carlsson: Jag tänker att det var ju den lätta och rätta lösningen direkt.

Staffan Sporre: Ja, just det - på den frågan. Jag tror att jag helt enkelt vill säga - Jenni Ranhagen och Karolina Boholm, stort tack för att ni tog er tid till Järnvägspodden.

Jenni Ranhagen: Tack så mycket.

Karolina Boholm: Tack för att vi fick vara med!

Staffan Sporre: Jamen råden är ju överens i alla fall, rörande överens rent av, alltså fram för underhållet och upp med medvetenheten om transportköparen.

Ulf Carlsson: Och med mer verkstad än utredningar och analyser. Men är det då kanske så att du och dina kundansvarskolleger skulle ha en lite utvidgad roll för att prata direkt med våra kunders kunder?

Staffan Sporre: Den är svår. Vi har ju bara, bara inom citationstecken, avtal med järnvägsföretag. Men sen är såklart så att även vår roll skulle må bra av en ökad förståelse för nästa led i kedjan så jag ska inte slå bort det helt. Men jag tror att den bästa vägen framåt är att det här näringslivsansvaret som redan finns på vissa andra delar av verket, att det får utvecklas självt, så att säga. Men samtidigt - jag hade ju jättegärna fortsätta diskutera med kanske framför allt Karolina men, men även Jenni, om vissa aspekter som de tog upp. Man är ju mer nyfiken på vad som ses som lätt, om inte annat. Men du som kommunikatör då, när vi pratar om attraktivitet och varumärke, vad tar du med dig eller reagerar på?

Ulf Carlsson: Igen då, förutom att jag verkar ha en tendens att ge svaret redan i frågan så måste jag ju lära mig den här konsten att ställa öppna frågor, förmodligen. Men det är väl lite där kopplat till ett eventuellt koketteri. "Hur svårt kan det vara" kanske inte är rätt väg, men jag tror inte heller riktigt att säga att allting är lätt. Å andra sidan sedan - leveransen är ju a och o så finns inte den så gör väl inte kommunikationen så stor skillnad. Lockar inte mig i alla fall så mycket att varken sminka eller brottas med en gris.

Staffan Sporre: Det räcker med mig.

Ulf Carlsson: Leveransen är oftast mycket bättre än bilden som förmedlas och utmaningen där är väl att bryta igenom. Det verkar ju finnas nån form av, vad ska man kalla det för - kognitiv dissonans - att det är två världsbilder som inte riktigt möts där. En nyckel kan väl vara uthållighet tänker jag för det finns ju onekligen en stolt historia som branschen borde kunna bygga vidare på. Men nu tar vi de där nyheterna.

TÅGTELEGRAM.

Staffan Sporre: När vi nu har fått oss så mycket matnyttigt till livs tycker jag vi bantar nyheterna. Men, några saker ska vi ändå ha till dessert – först vill jag veta hur punktligheten såg ut i mars.

Ulf Carlsson: Ja, och som i förskingringen vandrande östgöte bli lite bekymrad över en mängd rapporter om obehöriga i spår i norrköpingsområdet under mars. Så innan jag säger något mer upprepar jag uppmaningen – även om ni som lyssnar så klart inte är målgrupp - Sluta genast gena

Punktligheten vände annars uppåt igen, persontågen landade på 93,2 och godstågen på 81,1 – och då pratar vi alltså om punktlighet för framförda tåg. Regulariteten låg för person på 98,2 och godset 96,2. Knappt 82 tusen persontåg framfördes, och lite drygt 14 tusen godståg –för godset tror jag vi får gå tillbaka till 2018 för att hitta en volym på över 14000.

Punktlighet för det första kvartalet släpper Trafikanalys den 27 april.

Men nu skiftar vi fokus, det blir digitalt och shift2rail

Staffan Sporre: Att digitalt fånga data från både fordon och infra – det är vägen till järnkoll på anläggningen. Det är inom Shift2Rail som ett arbete pågår för att implementera metoder för ett behovsprövat och prediktivt underhåll av järnvägsgodsfordon/lok och vagnar – så kallad Smart Maintainance. Bedömning av anläggningens status sker allt oftare digitalt där data fångas in via fordon som är utrustade med sensorer. Insamling av data från många fordon och många spåravsnitt (Big Data) kan identifiera mönster och ge beslutsunderlag för de mest effektiva underhållsåtgärderna. Men från ett skifte till ett annat

Ulf Carlsson: Vi , eller jag, var ju inne på det här med hur svårt kan det vara att få en vettig uppkoppling ombord på tåget. Glädjande då att höra att ett kth-projekt genomfört ett lyckat 5g-test där passagerarna fick dela på en uppkoppling på 1,3 gigabit per sekund – något som inte ska ha skett på ett reguljärt tåg tidigare. Så om inte höghastighetståg så är ju hh-uppkoppling ett välkommet första steg.

Och den sista delen av efterrätten antar jag att du vill ta själv. Det är väl högtid för dig i dessa dagar?

Staffan Sporre: Det är ju jul och midsommar på samma gång! Sista datum för ansökan T22 är nyss passerat. Inga större kioskvältare, men vi kan konstatera att antalet sökande är 56 (57 T21), och de har ansökt drygt 12 600 (ökning med ca 1300 från T21). Några nya upplägg här och var men som sagt inget som ställer mindre försäljningsställen på ända. Så, nu börjar det roliga pusselläggandet, och firandet i att avspark är gjord får övergå i hårt arbete. Har du en fanfar att lägga på nu?

Ulf Carlsson: Den får du lösa själv. Men då stänger vi nyheterna nu då.

TÅGRULL

Staffan Sporre: Tycker du är lite snål nu faktiskt. Nästan så jag tror att du inte delar min eufori över vilken tid på året det är…

Ulf Carlsson: Jag har svår att tänka mig att särskilt många delar euforin. Men jag är glad för din skull… vad gör vi då nästa gång, i vilken järnvägsmylla sätter vi vår spade då?

Staffan Sporre: Ja, vi vet ju faktiskt inte riktigt – men ett mål vi har är att anlägga ett stråkperspektiv på det avsnittet. Så kanske en stråkkvartett skulle passa? Du, jag, och två som vet vad de pratar om? Det funkade ju den här gången?

Ulf Carlsson: Ja, samtalet funkade ju bättre än dina ordvitsar som rådbråkar mitt stilla sinne…
Du som lyssnar, hör av dig till jarnvagspodden@trafikverket.se med tips och feedback.

Staffan Sporre: Tack för den här gången, och givetvis för att du lyssnat – om tre veckor är det dags igen, ha det fint till dess!

(Du har hört)