Järnvägspodden möter JBS del 6

Det sjätte och sista samtalet i vår JBS-special har vi med ingen mindre än JBS ordförande Kent Johansson. I fyra år har han stått i förarhytten för det draglok JBS är tänkt att vara för branschen. Hur ser han på sin roll, hur tycker han att ”ombord-personalen” sköter sig och köper han skälen till att slutstationen flyttats fram från 2020 till 2023? Fast vi har micken på ändå till slutet hör vi inget annat än att såväl styrelse som medarbetarna i JBS alla initiativ får med beröm godkänt. Däremot serveras lite oväntat en koppling mellan befattningarna fåraherde och järnvägsinspektör.

Programledare: Ulf Carlsson och Staffan Sporre

Gäst: Kent Johansson, ordförande för JBS

INTRO: Nu avgår Järnvägspodden!

STAFFAN: Hej och välkommen till det sjätte och sista avsnittet i Järnvägspoddens specialserie om och med JBS, Järnvägsbranschens samverkansforum, med mig Staffan Sporre.

ULF: Och mig, Ulf Carlsson. Hörde jag rätt där - sa du att du var en del av Järnvägsbranschens samverkansforum?

STAFFAN: Jag syftade på att Järnvägspoddens specialserie är med mig, och dig

ULF: Det köper jag! Sist ut blev i alla fall den kanske ende ordförande, som hellre tar ett steg tillbaka i sin roll och mer ses som den som håller ihop gänget och vallar dem åt rätt håll. Fast vi fick akta oss för att kalla dem för får, så var det ju. Det har jag alltså inte sagt. Det handlar om ordförande Kent Johansson.

STAFFAN: Jag säger helt enkelt välkommen till Kent Johansson.

ULF: Ni hade styrelsemöte igår och vi gjorde massa intervjuer med styrelsen både inför och efter mötet. Hur skulle du vilja sammanfatta styrelsemötet igår, som alltså var den första september.

KENT: Det är inget som är som det ska vara kopplat till situationen med covid och pandemin och så vidare, men själva just arbetet inom JBS och den samverkan känns ju väldigt positiv och tydlig framåt. Styrelsen har ju tidigare, eller organisationerna som ingår, har ju tidigare sagt att man tänker fortsätta till och med 2023 och igår diskuteras en del principer och det finns ett intresse från fler att vara med i det här jobbet. Så det är positivt. Jag är ju lite väl neutral eller lite utanför organisationen och jag har ju under de åren jag varit med så blir jag imponerad med vilken kraft ledningarna för de här företagen och organisationerna deltar, vilket stort intresse man visar.

ULF: Kan du ge ett exempel på vilka som knackar på dörren?

KENT: Nej, det pågår en diskussion så det får komma senare.

ULF: Vi vill ju alltid göra avslöjanden.

KENT: Ja, men det avslöjandet tar vi lite senare.

STAFFAN: Det låter bra. Apropå just att fortsätta till 2023. Vi har ju ställt den frågan till samtliga av styrelsemedlemmarna om hur man ser på varför man ska fortsätta till 2023. Hur ser du på det?

KENT: Dels tycker man ju att det har gett resultat där man prioriterat; nu är ju punktligheten via TTT och trafikinformation och kompetensfrågorna, och det är viktigt att den här gruppen av de exekutiva och ledande personer i den här organisationen har gett förutsättningar för det här arbete de också löser om det skulle uppstå problem under resans gång med saker som behöver hanteras i botten utan att förringa styrelseledamöternas insatser, så har vi duktiga medarbetare i de här organisationerna som i det dagliga arbetet samarbetar med varandra. Jag känner på mig och jag tror att det märks också att det är ett tydligare och mer förtroendefullt samarbete mellan de parterna som ingår. Det kommer ju både godsköpare och passagerare och allmänheten till del.

ULF: Var självklart för dig att fortsätta som ordförande?

KENT: Det får vi se hur det blir medan jag tar på mig det här uppdraget fram till och med utgången av det här året så är jag inte gammal. Man kan titta på hur det går med det, men jag tycker att det är ett intressant och givande uppdrag. Det känns väldigt stimulerande att ha det här och se, med vilket intresse ledamöterna och dem som företräder organisationerna deltar med.

STAFFAN: Verkligen! Vad är viktigast för dig som ordförande och fokusera på nu?

KENT: Dels tycker jag att det är att de verkställande ledningarna i de här organisationerna är tydliga med vad man vill åstadkomma och sedan ge förutsättningar för det, och sedan hoppas jag att det öppna fina samarbetet mellan de kunniga medarbetarna i organisationerna fortsätter. Det märks ju hur man tar, till exempel TTT, så finns det företrädare som mer vardagligt sysslar med det här i organisationen och som går igenom de åtgärder som behöver göras. Och tar man kompetens så pågår nu, till exempel, gemensamma aktiviteter i attraktivitet och se till att vi får utbildningar och kompetens i organisationen. På utbildningsområdet kan man ju konstatera att den omvandlingen har vi klarat av; att fullfölja den omvandlingen som skett ifrån att det var ett väldigt internt system av utbildningar. Nu ska vi vara en del i betydligt större utsträckning i det reguljära utbildningssystemet, men där återstår en del, till exempel med kursplaner, yrkesroller och liknande.

ULF: Jag uppfattar det som att du gärna såg ett styre som blev lite mer konkret att visa vad man vill uppnå. Punktligheten är ganska tydlig ändå; 95; men finns det något område där där som känner att man borde bli krispiga eller skarpare?

KENT: Det har inte varit självklart till exempel vad vi ska ta oss an när det gäller kompetensfrågorna. Det är ju lite olika förutsättningar i de olika företagen, till exempel tågoperatörerna har ju haft en utbildning då, till exempel samverkan ganska mycket kring lokförarutbildningar och fått den så enhetlig som möjligt. Det har varit ett bra exempel, men på andra områden, till exempel på tågtekniker eller tågingenjörerer, eller liknande, återstår en del. Och här finns nu en diskussion att man kanske då tillsammans med ett antal kommuner har åtminstone tio - femtontal kommuner, så kallade tågkommuner för utbildning på gymnasial och YH-nivå, och kanske också på universitet- och högskolenivå. Det finns ju en tradition, tror jag, jag har en bakgrund i Skaraborg, så Falköping var ju en sån. Kanske var det naturligt om det var Hässleholm och Västerås, för att nämna några ytterligare exempel.

STAFFAN: Om vi lämnar kompetensfrågan om för en stund: vad ser du för utmaningar och möjligheter inom de andra områdena som till exempel forskning och innovation?

KENT: Där har vi min bakgrund, som jag har i västra Götaland och tidigare också jobbat med forskning och innovationsfrågorna på Europanivå och Sofia med sin bakgrund som forskare från sekretariatet, så har vi medverkat till med att ta fram ett förslag som innebär att vi skulle få ett mer sammanhållet system kring forskningsfrågorna, för det har saknats om jag jämför till exempel med den erfarenhet jag har från bilindustrin så finns det en helt annan gemensam tyngd i hur man samverkar. Nu finns det ett förslag på att vi skulle ta fram cirka tio nationella excellensområden med de akademiska miljöerna som finns i Sverige. Det ska ske stora infrastrukturinvesteringar nu, och kollektivtrafikmyndigheterna eller trafikbolagen regionalt står inför stora investeringar och håller på med stora investeringar i fordon och framtidens teknik som vi använder dem på de 20-30 åren framöver och inte. Därför behövs forskning och innovation. Vi tog ställning till styrelsen nu då att vi går vidare med ett system för samverkan och Trafikverket avslöjade i höst att gå vidare att nya avtal med ett antal akademiska miljö och då det är bra att hela branschen står bakom inriktningen.

ULF: Finns det några speciella områden där du ser att man gärna skulle få igång forskning på som kanske har saknats då?

KENT: Vi har uttryckt det som att på det järnvägstekniska området, där finns ju idag forskningar kring ledar- och samhällsperspektivet och resenärsperspektivet. Men just på den järnvägstekniska området och här kan vi konstatera att många av företagen, utan att nämna namn, som finns i Sverige på detta område är delar av globala och europeiska koncerner och bolag. Här ser vi möjlighet att delta i ett europeiskt samarbete för att stärka forskningen.

STAFFAN: Under våra samtal med styrelsen har vi förstås behandlat omvärldsläget och pandemin. Vad är din bild av branschen är på väg, både i nuläget och bortom corona?

KENT: Det är få som kan säga hur världen kommer se ut och förutsättningar föröver. Vi vet ju inte hur länge den här pandemin pågår. Desto viktigare är det ju att ha den här förtroendefulla samverkan i branschen så att man kan prata om de här frågorna och veta hur förutsättningarna förändras för om vi tar kollektivtrafiken eller godssidan, eftersom vi har ett gemensamt system.

STAFFAN: Och det stämmer väl ganska väl med vad de flesta har sagt. Folk ser det snarare som att man stärker samverkansmöjligheterna utifrån läget.

ULF: Då är det ju spännande att höra någon som ändå har en fot utanför branschen, om du delar den uppfattning som styrelsen själva har om att pandemin faktiskt har starkt samband samverkan där.

KENT: Den har stärkt behovet för den, avsikten har stärkts från dem som ingår; samtidigt frestar det ju på utifrån att du har svåra ekonomiska situationer, för många i de här sammanhangen. Det kan vara svårt att prioritera det här arbetet för medarbetare när det händer andra saker man måste ta hand om. Men när det är osäkert på andra områden i livet; när det är osäkerhet är det klart att den klarar sig bättre som har ett öppet förhållande till dem man är beroende av och ska umgås med och utnyttja möjligheten att samverka. Det tycker jag att det är bra att vi har byggt upp ett så förtroendefullt samarbete på ledningsnivå inom branschen.

ULF: Du har ju varit ordförande ända sedan starten av JBS. Är det någonting du saknar nu så här 2020 som var det första, så att säga avstämningsåret, som du hade velat vara på plats?

KENT: Vi etablerat bra, men nöjd ska man ju inte va! Vi skulle ha kommit längre. Det ska ju alla, men jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg.

ULF: Du har ju en bakgrund i politiken också. Träffar du dina gamla politikerkompisar, och i sådana fall, vad får du för reaktioner från politiken? Bilden du själv pratat om i podden att det var inte så längesen som man faktiskt diskuterade vilka banor som skulle läggas ner. Men har politiken en helt annan syn på det som branschen i dag åstadkommer och dit man vill?

KENT: Vi har ju haft medverkan både av minister, statssekreterare och trafikutskottet på våra konferenser, vi får ju, man uttalar sig i dessa sammanhang väldigt positivt till att den samverkan sker. Sen är ju järnväg och resande; jag har en bakgrund i landsting- och regionsammanhang, och det kan man konstatera att den verksamhet som allmänheten i dag kommer i kontakt med; det flest invånare i regioner kommer i kontakt med, det är inte sjukvård utan kollektivtrafikresande, vilket en stor del också sker på järnvägar, allra helst i ett område som Stockholm, Västra Götaland och i Skåne så är det ju, även här i Kalmar Län där jag befinner mig nu, jag tror att alla i stort sett i hela Sverige, kommer ha förslag på nya järnvägssatsningar, både vad det gäller infrastrukturen och fordon. Ett av de hetaste politiska områdena ute i regionerna just nu.

STAFFAN: Det låter som att att profetian från i princip alla styrelsemedlemmar kommer att vara sann, det vill säga att JBS kommer att behöva fortsätta även bortom 2023, åtminstone i någon form. 2023 blir det en avstämning om hur man tar det vidare, ser du på det på samma sätt?

KENT: Även om vi, om vi skulle lyckas att fram till dess eller tidigare nå punktlighetsmålet, att vi har ett stort antal sökande till utbildningar och jobben inom järnvägsbranschen och trafikinformation fungerar än bättre; fungerar gör den ju; än bättre och resenärer och godsköpare, så tror jag att det är bra att ha den här formen av samverkan.

ULF: Då ser vi med tillförsikt fram mot 2023.

KENT: Fram till dess kommer vi nog ha en del saker att göra. Jag tycker att JBS samverkan där är ett utmärkt forum för att hantera dessa saker. Jag tycker det känns väldigt spännande att få vara ordföranden för styrelsen och den samverkan som sker.

ULF: Även nästa år då?

KENT: Det får vi se. Jag vill inte ställa mig framför styrelseledamöterna. I vanliga fall är ju ordföranden den som ställer sig framför styrelsen om jag använder det uttrycket, men min roll är ju mer att hålla ihop det hela och att det är styrelseledamöterna som står framför med förslaget och så vidare. Det är en balansgång jag har, men jag hoppas att det inte blir helt ointressant.

ULF: Du är mer fåraherden som ser till att flocken går åt samma håll, framför dig,

KENT: Utmärkt eller...

ULF: Jag kanske inte ska likna styrelsen vid får, det kanske blir jobbigt när jag träffar dem nästa gång.

KENT: ...men kanske som en som åkte och inspekterade samarbetet ibland. Och kom med ett förslag till, så att tåg och annat kunde rulla fram snabbt.

STAFFAN: Vi har en järnvägsinspektör på tråden. Jag tycker att det är härligt.

KENT: Man blir bara glad över vilken entusiasm de deltar i och satt sig in i frågorna.

STAFFAN: Men så är det verkligen och det är det som slår mig är väl också att påfallande många i styrelsen, som kommer från annat håll ganska nyligen, men som ändå har jättekoll redan nu.

KENT: Det är inte alltid högsta direktörerna har kunnigheterna om saker och ting, utan det tyder ju att de engagerar och prioriterar det här jobbet.

STAFFAN: Oavsett om det är roligt eller inte, så hoppas i alla resultatkonferensen kan få bli av i vår istället.

ULF: Mitten på mars tror jag att det var.

STAFFAN: Det ser vi fram emot. Stort tack, KENT, för att du tog dig tid till Järnvägspodden.

KENT: Tack till er!

STAFFAN: Du har inte hört intervjuerna än, du får jättegärna tacka när avsnitten är ute, så får vi se om ni fortfarande tycker att det var en bra idé.

KENT: Vi utgår från att jag hyllar er även efter det här har sänts.

STAFFAN: Som tur var har vi fortfarande inspelningsknappen på.

ULF: Vi har det på band!

KENT: Hej så länge.

ULF: Men du, det var ju lite speciellt, inte bara för att du och jag för första gången på väldigt länge faktiskt är på samma plats samtidigt. Vi har också fått testa lite av de här grejerna vi köpte in här i våras för att kunna spela in podden på det tänkta stället, kontoret här i Solna.

STAFFAN: Det var riktigt gött, eller det är riktigt gött, vi är ju fortfanade här och tjôtar, kanske det mest speciella var väl att få prata med in- och uppsatta personer i branschen, väldigt många på en dag dessutom. Det var intensivt men vansinnigt intressant. Har du hunnit reflektera något redan?

ULF: Jag tycker att det var spännande så att det var så samstämmigt ändå. Vi ställde ibland samma fråga då det fanns frågor som återkom till samtliga styrelsen; imponerande att de är samstämmiga i sin bild av både vad vi har genomgått, men framförallt att vi ska vara och varför JBS behövs ett par år till.

STAFFAN: Jag håller med. Och, både, det känns väl både, både tryggt och kul att man är så samstämmiga när man ställer de här frågorna till alla. Det var ju ett test som jag tycker jag föll ganska väl ut.

ULF: Du fick ju dessutom tycker jag några bevingade ord som du kan lägga till i ditt järnvägsbibliotek.

STAFFAN: Det är coolt att åka tåg.

ULF: Så är det ju.

STAFFAN: Som du sa innan så fick vi äntligen riva plåstret och inviga nya studion. Vi får hoppas på att det blir mer sådant framöver.

ULF: Riva plåster?

STAFFAN: Studio.

ULF: Ah, OK. Dessutom, nästa gång så blir det ju mer vanlig podd igen. Vi vet dock inte riktigt vad vi kommer prata om då, det känns som det krävs en liten omladdning nu.

STAFFAN: Men en liten poddpaus kanske är på sin plats.

ULF: Omstart, återstart?

STAFFAN: Vi kör en grön omstart, den kommer den 12 oktober. Vi vet att det blir intressant, oavsett vilket förstås. Tills dess tackar vi för att du har lyssnat. Om du har frågor eller synpunkter på det vi har pratat om så skickar du det jättegärna till jarnvagspodden@trafikverket.se. Summera Uffe!

ULF: Jag ser fram emot reaktionerna på den här serien, om det här är någonting som vi kanske kommer göra någon mer gång. Jag ställer mig bakom styrelsen: tillsammans, det är vägen framåt; till och med järnvägen framåt.

STAFFAN: Tjusigt!

OUTRO: Du har hört Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen.