Kontaktledning och störningar

Ledningen hängs upp i utliggare, som låter ledningen gå i sicksack över spåret för att man ska få så jämnt slitage som möjligt på lokets strömavtagare.

Kontaktledningen måste vara på samma nivå över spåret. Generellt gäller att ju högre inspänningskraften är, desto högre hastighet kan tågen hålla. Detta åstadkommer man genom att dela upp kontaktledningen i sektioner, med en längd av cirka 1,2 kilometer. I ändarna på varje sektion hängs vikter som håller kontaktledningen spänd.

Kontaktledningens normalhöjd är 5,5 meter över spåret men kan variera upp eller ned drygt en halvmeter vid broar, plankorsningar och industrispår. Stolpavståndet är normalt 60 till 65 meter men minskas vid kraftiga kurvor eller på särskilt vindutsatta ställen för att inte kontaktledningen ska hamna utanför lokets strömavtagare om den påverkas av vind.

Störningar i kontaktledningssystemet

Tre typer av fel kan förekomma i kontaktledningssystemet – tågstörande fel, kontaktledningshaveri och kontaktledningsfel. Normalt har vi ungefär 300–400 tågstörande fel i kontaktledningen per år. Den siffran har varit stabil sedan 1970-talet.

Det finns olika begrepp som vi använder:

• Ett tågstörande fel: Ett fel i kontaktledningen (inklusive fel i transformatorer längs banan och liknande) som leder till en tågstörning.
• Ett kontaktledningshaveri: Ett fel i kontaktledningen som gör att man inte kan passera med uppfälld strömavtagare.
• Ett kontaktledningsfel: Ett fel i kontaktledningen som kräver en åtgärd, men som inte behöver vara tågstörande.

De vanligaste orsakerna till störningar är:

• Träd eller grenar över ledningarna, snö som tynger ner träd, skräp som blåser upp i kontaktledningen eller åska på sommaren.
• Fåglar som kortsluter mellan ledningar och jordade anläggningsdelar.
• Komponenter som havererar i anläggningen, till exempel frånskiljare, bärtrådar, bärlinor eller isolatorer.
• Fel orsakade av trafikutövare kan vara passage av elspärrstavla, pådrag i skyddssektion, stopp vid sugtransformator, lossad lastförtöjning eller lokfel.

Komponenter som havererar kan vara till exempel frånskiljare som ej går att manövrera, bärtrådar som har lossnat eller utmattats, bärlinor som brustit på grund av gamla skador, slackar och överkopplingar som har gått av på grund av materialutmattning och isolatorer som har spruckit. Ibland går strömavtagarna sönder på grund av fel i kontaktledningen.

Illustration över kontaktledningar och orsaker till störningar. Illustration: Annica Gustafsson

Klicka på illustrationen för större bild (öppnas i nytt fönster, pdf, 1 MB).

Åtgärder av påverkbara orsaker

Vi åtgärdar brister vi hittat i anläggningen och vi byter ut sliten anläggning i förebyggande syfte. Våra underhållsentreprenörer och våra mätvagnar är regelbundet ute i anläggningen för att hitta brister och fel i anläggningen.

Vi jobbar mycket med järnvägsföretagen för att minska strömavtagarproblematiken och det arbetet har gett resultat. För några år sedan hade vi stora problem på vintern där strömavtagarnas kolslitskenor gick sönder på grund av ljusbågar och rimfrost, men problemen har nu i stort sett försvunnit. Tillverkare av strömavtagare har tagit fram nya produkter som klarar ljusbågar mycket bättre.

På ett tiotal strategiska platser i Sverige finns kameror för övervakning av strömavtagare uppsatta. När ett tåg passerar kameran fotograferas fordonets strömavtagare och därefter analyseras bilden för att upptäcka om strömavtagaren är skadad och riskerar att riva ner kontaktledningen.

Vi följer upp alla stora haverier för att kunna förbättra oss och för att kunna informera våra entreprenörer om orsakerna till de fel som uppstår.