Alternativ körfältsindelning i glesbygdsmiljö - ur ett cyklistperspektiv

I de nationella transportpolitiska målen framgår det att transportsystemet ska vara utformat så att alla ges en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet. Transportsystemet ska även vara utformat så att ingen dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Detta gäller för hela transportsystemet, även för oskyddade trafikanter i glesbygd. En utformningstyp som har som syfte att uppnå detta mål är en så kallad bymiljöväg eller 2-1-väg. Utformningstypen används bland annat i Danmark och Nederländerna och syftar till att för-bättra förutsättningarna för oskyddade trafikanter på vägar med lägre trafikflöden.

Utformningstypen ska ge mer utrymme, ökad framkomlighet samt en tryggare och säkrare trafikmiljö för oskyddade trafikanter. Principen för åtgärden är en avsmalning av befintlig väg med hjälp av kantmålning så att endast ett körfält skapas för den dubbelriktade trafiken. Trafiklösningen är ett enkelt och kostnadseffektivt alternativ till mer omfattande investeringar i vägmiljön.

Då åtgärdstypen är relativt obeprövad i Sverige är därmed även kunskapsläget kring denna trafiklösning begränsad. Intresset finns dock att testa åtgärdstypen och därför är det angeläget att identifiera viktiga beaktande och vad som kan göras för att optimera arbetet kring åtgärden. Syftet med denna studie har varit att belysa hur planering och förarbetet går till idag i olika regioner i Sverige. Med denna kunskap kan förslag tas fram för hur arbetet kan förbättras så resultatet av bymiljövägen blir som bäst. Vilka metoder som använts internationellt har också identifierats för att eventuellt kunna bidra med givande information till den svenska processen.

För att besvara denna studies frågeställning har en litteraturstudie av tillgängliga och gällande stöddokument utförts, även utländska rapporter har analyserats, en mindre fältstudie genomförts samt en kvalitativ intervjustudie med regionala företrädare på Trafikverket har gjorts. Därefter har resultatet sammanställts och ett analysarbete har tagit vid. Analysarbetet har bestått i att jämföra litteratur-, intervju-, och fältstudie. Vidare har en SWOT-analys utförts på en bymiljöväg. Utifrån detta har sex delar ur arbetsprocessen lyfts fram som extra viktiga då en lyckad bymiljöväg ska skapas och förutsättningarna för oskyddade trafikanter ska bli så bra som möjligt.

De delar som identifierats som nyckelfaktorer är följande; tydliga riktlinjer, fysiska åtgärder, information, skyltning, genomförande och vinterväghållning. I fyra av dessa har det även framtagits förslag till hur de kan förbättras för att ge ett bättre stöd till de regionala planerarna.

Åtgärdstypen bymiljöväg har stor potential att bli en enkelt genomförbar och kostnadseffektiv åtgärd för att förbättra trafiksäkerheten på glesbygd för oskyddade trafikanter. Dock krävs det vissa modifieringar i planeringsprocessen för att den ska få sin fulla genomslagskraft.

Denna rapport är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde

Slutrapport (pdf-fil, 1,6 MB, öppnas i nytt fönster).

Trafikverkets beteckning: TRV 2012/70279 " Alternativ körfältsindelning i glesbygdsmiljö - ur ett cyklistperspektiv".

Projektet beviljades hösten 2012 och slutrapporterades december 2013.