Varför är trafiksäkerheten bättre i Norge än i Sverige?

Både Sverige och Norge har under lång tid varit framstående när det gäller trafiksäkerhet, med låga dödstal per invånare i ett internationellt perspektiv. År 1980 och 1990 hade Norge färre omkomna per invånare än Sverige medan det var tvärtom år 2000 och 2009. Efter 2009 har dock trafiksäkerheten i Norge förbättrats betydligt medan man i Sverige sett en avmattning och sedan 2015 har Norge åter haft färre omkomna per invånare än Sverige. Syftet med det här projektet har varit att kartlägga Norges utveckling de senaste åren och att studera vad som skiljer mellan länderna.

Resultaten visar att antal omkomna per 100 000 invånare har minskat från 3,74 år 2009–2013 till 2,35 år 2014–2018 i Norge och från 3,16 till 2,79 under samma perioder i Sverige. Den stora minskningen i Norge beror främst på att antal omkomna bilister har minskat, men även bland de gående har minskningen varit stor. Den största skillnaden mellan länderna under åren 2014–2018 är bland de oskyddade trafikanterna, 1,10 omkomna per 100 000 invånare i Sverige och 0,83 i Norge (statistiskt signifikant skillnad). Skillnaden bland bilister är 1,60 i Sverige mot 1,43 i Norge (ej statistiskt signifikant skillnad). Bland de oskyddade trafikanterna har Norge lägre antal omkomna per invånare för såväl cyklister och mopedister som gående. För motorcyklister är skillnaden marginell.

Det finns en rad skillnader mellan länderna vad gäller såväl infrastruktur och exponering av olika trafikanter som beteende. Några av dessa skillnader sammanfattas nedan:

• Det omkommer fler cyklister per invånare i Sverige än i Norge och den stora skillnaden är bland cyklister som är 75 år eller äldre. I den åldersgruppen har Sverige betydligt fler omkomna än vad Norge har.
• Cykelhjälmsanvändningen är högre i Norge än i Sverige. Detta bidrar dock inte mer än marginellt till skillnaden mellan Sveriges och Norges totala dödstal.
• Det finns betydande skillnader mellan de statliga vägnäten, både vad avser vägtyp och hastighetsgränser. I Norge går nästan allt (95 %) trafikarbete på vägar med hastighetsgräns 90 km/tim och högre på mötesfria vägar, jämfört med 76 procent i Sverige. Å andra sidan är det en ganska liten del av det totala trafikarbetet i Norge som går på dessa vägar.
• På vägar med hastighetsgräns 90 km/tim är risken att omkomma betydligt högre i Sverige än i Norge och det beror troligen på skillnad i mötesseparering. I Norge är nästan all trafik på 90-vägar mötesseparerad, medan andelen mötesseparerad trafik på 90-väg i Sverige bara är 20 procent. På vägar med 80 km/tim går det inte att påvisa någon skillnad i risk mellan länderna.
• Norge har bättre hastighetsefterlevnad än Sverige på det statliga vägnätet. Skillnaden i medelhastighet är dock störst på vägar med 80 km/tim där det inte går att se någon skillnad i risk mellan länderna. Detta visar att även andra faktorer är viktiga för trafiksäkerheten.
• Norge har relativt sett mer trafik med tunga lastbilar på sina vägar än vad Sverige har och det har resulterat i att andel omkomna i olyckor med tung trafik är högre i Norge än i Sverige.
• Även bland fotgängare omkommer fler personer per invånare i Sverige än i Norge. För den gruppen har ingen tydlig skillnad framkommit, här behövs en fördjupad analys.

För att få en mer heltäckande bild av skillnaderna mellan länderna behövs bättre kunskap om det kommunala vägnätet, med avseende på hastighetsefterlevnad, trafikarbete och de oskyddade trafikanternas exponering.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverket Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Kontaktperson: Åsa Forsman, VTI, Tel. 013 – 204279, Epost: asa.forsman@vti.se

Trafikverkets beteckning: TRV 2019/27985 ”Varför är trafiksäkerheten bättre i Norge än i Sverige?” (pdf, 1,7 MB)

Projektet slutrapporterades februari 2021.