Kartläggning av olyckor mellan cyklister och motorfordon på vägar utanför tätort - vad kan göras för att förbättra säkerheten?
En studie som innefattar en kartläggning av icke dödliga personskadeolyckor mellan cyklister och motorfordon som sker utanför tätort, med särskilt fokus på allvarligt skadade, samt en jämförelse med omkomna cyklister.
Beskrivningen av projektet nedan är ett exempel på ett avslutat projekt som beviljats medel från Skyltfonden. Texten uppdateras därför inte. Datumet på sidan uppdateras däremot regelbundet.
Tidigare studier visar att cirka 90% av alla olyckor där cyklister får en allvarlig personskada sker inom tätort och att fler cyklister omkommer utanför tätort. Trots flera genomförda studier bland omkomna cyklister är kunskapen om olyckor med cyklister som sker utanför tätort begränsad, särskilt när det gäller olyckor med allvarliga skador. För att öka kunskapen om dessa olyckor har denna studie gjort en kartläggning av icke dödliga personskadeolyckor mellan cyklister och motorfordon som sker utanför tätort, med särskilt fokus på allvarligt skadade, samt en jämförelse med omkomna cyklister. Vidare har en litteraturgenomgång gjorts för att identifiera existerande preventiva åtgärder. Även en workshop genomfördes i syfte att belysa olyckorna och föra fram en gemensam diskussion kring möjliga preventionsåtgärder. Slutligen undersöktes i vilken utsträckning åtgärderna som identifierats adresserar de olyckor som analyserats.
Ett urval gjordes bland cykelolyckor som skett utanför tätort mellan 2009–2018 och som rapporterats i både STRADA polis och sjukvård. Totalt inkluderades 275 olyckor där personer skadats men inte omkommit. Dessa jämfördes också med olyckor med omkomna cyklister mellan 2006–2016 (69 st). Bland de som skadats var hjälmanvändningen signifikant högre bland män än bland kvinnor (68% jämfört med 53%). Bland omkomna var hjälmanvändningen istället signifikant lägre bland män jämfört med kvinnor (17% jämfört med 41%). En majoritet av olyckorna med skadade cyklister (86%) inträffade i dagsljus. De flesta av olyckorna skedde på smalare vägar mindre än 6,6 m, med lägre total ÅDT och skyltad hastighet 70 km/h. Bland olyckor med omkomna har merparten av olyckorna inträffat på vägar med 70 km/h eller 90 km/h. En betydande andel av både personskadeolyckor och dödsolyckor skedde på vägar med ÅDT mindre än 2000. Påkörning bakifrån när cykel och motorfordon färdas i samma riktning var den vanligaste konfliktsituationen, både bland olyckor medskadade cyklister och omkomna. I omkring 40% av dessa olyckor (eller 13% av alla olyckor) med personskador skedde olyckan i en omkörningssituation. Bland omkomna var motsvarande andel hela 68%.
En litteratursökning genomfördes för att identifiera existerande åtgärder relaterat till cykel som tillämpas på vägar utanför tätort. Kampanjer som syftar till att förbättra interaktionen mellan cyklister och bilister, ”dela[1]vägen”, har utvärderats i två studier. Man fann positiva effekter kopplat till förbättrat självrapporterat beteende bland bilister och cyklister (Høye, Fyhri & Bjørnskau, 2016), och dels en sänkning av medelhastigheten bland motorfordon (Kay m. fl.., 2014). Cykelfält på vägar med högre hastighet (Parkin & Meyers, 2010) och räfflad mittlinje (Savolainen m. fl., 2012) hade en negativ inverkan på cyklisters säkerhet. Två studier har undersökt effekten av lagkrav om minsta avstånd i samband med omkörning av cyklister, Haworth m. fl. (2017) samt Nehiba (2018). I Haworth m. fl. (2017) studerades effekten av införandet av lagkrav om minsta avstånd i samband med omkörning i Queensland, Australien. I studien observerades en minskning av dödsolyckor med 35% under perioden 16 månader efter införandet av lagkrav om minsta avstånd i samband med omkörning, jämfört med en två-årsperiod innan införandet. Dock kunde det inte klarläggas om denna minskning var en effekt av lagkravet. I Nehiba (2018) studerades effekten av införandet av lagkrav om minsta avstånd i samband med omkörning i olika delstater i USA på antalet omkomna cyklister. Ingen signifikant effekt av lagkravet på dödsfall bland cyklister kunde hittas. Tre studier som utvärderat trafiksäkerhetseffekter av 2-1 vägar identifierades, dock hade ingen av studierna utvärderat effekten specifikt för cykelolyckor. I en före/efterstudie av avsmalning av vägbanan med hjälp av räfflor vid korsningar på vägar med hög hastighet (ca 80-90 km/h) observerades en 32% reduktion av alla olyckor samt 34% reduktion av döds-/skadeolyckor. Dock framgår inte effekten specifikt för olyckstyp eller skyddade/oskyddade trafikanter (Bared & Zhang, 2012). I potentialanalysen identifierades att åtgärden med högst potential var att anlägga en ny cykelbana utanför befintlig väg (relevant i 42% av olyckorna), följt av cirkulation (36%) och automatisk nödbroms (34%). Även annan skyddsutrustning i form av knä och axelskydd hade hög potential (40%), dock ansågs denna bedömning vara mycket osäker. Mycket allvarligt skadade skulle i omkring 40% av fallen potentiellt reducerats med hjälm. Baserat på resultaten som framkommit drar vi slutsatsen att för att förhindra allvarliga olyckor med cyklister bör man så långt som möjligt separera cyklister från motorfordon på vägar med högre hastighet (≥70 km/h). Är detta inte möjligt bör man se över hastighetsgränsen samt justera vägens utformning, så som vägmarkeringar, så att den är i linje med användandet av vägen, eller det användande man vill se på vägen.
Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Skyltfonden, Trafikverket. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.
Kontakt: VTI, Maria Rizzi, e-post maria.rizzi@vti.se
Trafikverkets beteckning: TRV 2018-103235, Analys av olyckor mellan cyklister och motorfordon på vägar utanför tätort
Projektet slutrapporterades mars 2021.